Pengar

I England tjänar man inte lika mycket pengar som i Sverige. Vissa saker är dock billigare här, som mat, öl, sprit och nöjen. Vad som inte är billigare är att bo, åtminstone i London. Jag har blivit så desillusionerad efter mina år här att jag helt tappar hakan när vänner berättar hur mycket, eller lite, de betalar för sina ettor och tvåor på söder. Själva tycker de naturligtvis att lägenheterna är skamligt dyra. Själv räknar jag i huvudet på hur mycket jag skulle kunna spara om jag flyttade hem till Sverige med en likartad inkomst. 3 000 kr i månaden på hyra, minst.

Ju mer folk jag lär känna i London desto mer inser jag dock att de småpotatisar som rullar in på mitt konto varje månad i själva verket inte alls är särskilt små. I jämförelse. Min nuvarande rumskompis har en Masterexamen i Internationell rätt och jobbar som undersökande journalist för en liten men väl aktad journalistbyrå. Hon tjänar mindre pengar än vad jag gör. Jag har även lärt känna folk som jobbar i andra boklådor och inom förlagsvärlden. De tjänar ofantligt mycket mindre.

Jag minns att jag under anställningsintervjun fick frågan (som sig bör) vad jag hade för karriärmässiga framtidsplaner. Var bokhandeln ett ställe där jag kunde se mig själv om, säg, fem år? Sanningsenligt svarade jag ja.

Detta meningsutbyte är nyckeln till varför jag relativt sett är så välbetald. Vi jobbar inom handelsbranschen, visst, men att vara bokhandelsmedarbetare är inte vilket butiksjobb som helst. Åtminstone inte där jag jobbar nu. Kundernas krav är oerhörda.

Som jag berättade för Nils Pennlert, reporter här på SvB, fungerar det inte att som bokhandelsmedarbetare inte ha hört talas om den eller den författaren. Att ha en universitetsexamen är ett krav. Vi använder oss inte heller av helgpersonal eller sommarvikarier. Jag minns hur jag förvånat lyssnade till en av mina mer uppsatta kollegor när han irriterat informerade några kunder som börjat skruva på sig i kön att ”this isn’t Waitrose” (matvarubutik motsvarande ICA). Vi är inte endast en punkt för utcheckning av varor, utan ett ställe dit du går för att erhålla en särskild sorts service och expertis vilken kunderna, förhoppningsvis, är villiga att både vänta på och betala för.

Idén är att bokhandelsmedarbetare bör vara ett karriärsval. Så för att erbjuda den möjligheten och uppmuntra folk att stanna kvar har jag nu högre lön än min kompis som varit lärare i fem år. Det är inte mycket jämfört med vad min lillebror tjänar hemma i Sverige, men helt klart något att tänka på. I praktiken finns det både positiva och negativa aspekter med detta system (jag jobbar till exempel varje lördag). Men vad jag uppskattar är hur bokhandelsyrket tas på allvar i mycket högre grad än vad det gjorde där jag jobbade Sverige. Få saker skapar ju motiverad personal som professionell stolthet.