Tillbaka

Revolution på hög nivå

2010-04-09
Waterstones nye vd har tänkt sig decentralisera inköpsstrukturerna och ge kedjans butiker mer lokalförankring. Det skriver vi om nya numret av Svensk Bokhandel som utkommer idag.En mindre revolutio...

Waterstones nye vd har tänkt sig decentralisera inköpsstrukturerna och ge kedjans butiker mer lokalförankring. Det skriver vi om nya numret av Svensk Bokhandel som utkommer idag.
En mindre revolution för alla bokhandelsbiträden inom stora kedjor i Sverige såväl som England som fått packa upp lådvis med fullständigt osäljbara centralinköpta böcker eller rätta sig efter direktiv fattade av ett både geografiskt och mentalt avlägset huvudkontor.

 

För ganska precis tio år sedan började jag jobba i Waterstones bokhandel i Whitgift Centre i Croydon, södra London, ett par hållplatser med pendeltåget från London Bridge. Inte supercentralt med resenärsögon sett, men med lika många pendlare som hela Malmös befolkning. Det togs inte nån särskild hänsyn till den kundkretsen. Jo, kanske under förste chefen. Men inte under nästa och definitivt inte under den sista av de tre chefer jag hann avverka under mitt dryga år i butiken. Butiken blev mer och mer toppstyrd, måndagens morgonmöten kom mer och mer att kretsa kring huvudkontorets försäljningsplaner och vad företagets utsända butiksspioner hade rapporterat om bokhandelns effektivitet.

 

Jag hade ansvar för reselitteraturen och var från början uppfylld av en vision liknande ett Notting Hills Travel Bookshop i miniatyr med en grönskande palm och myspysbelysta jordglober. Men det stod ingenting om det i huvudkontorets papper.
Där stod att det inom en radie av tre meter från huvudingången skulle det finnas färska blommor. Detta uppfylldes av en oinspirerad färdigbukett från Tesco placerad på kassadisken. Någon palm var det inte tal om. Än mindre en förlängningssladd som medgav att jordgloberna kunde packas upp ur sina lådor och belysas för att locka köpare.

 

Huvudkontorets propåer rörde sådant som blomplacering, musikval, placering av W(aterstones)-brickan väl synlig runt halsen och att man under inga förhållanden – fysisk kund eller kö inget undantag – fick underlåta att efter max två signaler svara i telefonen med den statiska harangen: ”You’ve reached Waterstones Croydon, this is Anna speaking, how may I help you?” Huvudkontoret hade en hel stab ”mystery shoppers” som dagarna i ända ringde till butikerna för att räkna ringsignaler, eller besökte butiker för att kolla att man inte påstod att en titel fanns i lager utan att kolla om det inte var minst tre exemplar noterade i datasystemet (bättre träffsäkerhet bjöd inte datalagret).

 

Likaså skickades listor på vilka titlar som det veckovis skulle skyltas med, och i vilka antal dessa skulle staplas i fönstren. Varje vecka kom nya kartor med klisterlappar och listor på vilka böcker dessa skulle placeras på – ”3 for 2”, ”Top seller” etc.  Att få bestämma lite själv, att ”se” sin faktiska kundkrets och inte ett gemensamt gränssnitt, och inte minst att se sina anställda och ta vara på deras kreativitet var det aldrig fråga om. Det ska bli intressant att se om den nya Waterstones-strategin kommer att lyckas. Är det lönsamt att tänka själv?