Ska vi ha det så här?

Valresultatet – Sverigedemokrater i riksdagen! Nazister i kommunfullmäktige! – är i högsta grad närvarande på bokmässan.

Inte så mycket på ytan; inte i seminarieämnen, demonstrationer eller brandtal.

Men under ytan pyr en vrede och besvikelse hos många, och det flammar upp både i debatter, på seminarier och i mingelvimmel.

Jonas Axelsson, litterär chef på Albert Bonniers förlag, drog i bestsellerismdebatten under fredagen paralleller till politiken och valet.

I bästsäljarkulturen och hajpen som kan uppstå kring en titel finns det ett inslag av flockmentalitet. Och både i valet och bästsäljarkulturen kommer svenskarnas rädsla för det okända fram, menade Jonas Axelsson: vi vill ha sådant vi känner igen, vi har svårt att släppa in det främmande. I böckernas värld, och i verkligheten.

På vampyrseminariet ”Vårt behov av skräck” konstaterade flera av paneldeltagarna att det är helt logiskt att vampyrtrenden blossat upp just nu: vampyrhistorier är nämligen utmärkta för att bearbeta rädsla.

– Vampyrtrenden har flammat upp med jämna mellanrum under lång tid. Och just under de perioderna har det varit en stark social turbulens, förändringar i samhället – och därför också rädsla i samhället, sa litteraturvetaren Anna Höglund, som nyligen doktorerat med avhandlingen Vampyrer.

Draculaflamman kopplade hon till samhällsklimatet i sekelskiftets England med stora samhälleliga och ekonomiska förändringar, feminismdebatt och en syfilis som härjade.

Sjukdom och ekonomisk skakighet rådde också i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet när Ann Rice-flamman tog fart i en värld som var vettskrämd av aids-epidemin och börskrascher.

Vilken är då faktorn som gör att det uppstår en osäkerhet och rädsla i dagens samhälle? Jo, globaliseringen väcker rädsla för de främmande kulturerna som man plötsligt mer påtagligt kommer i kontakt med, menade panelen.

Och på den tidiga torsdagskvällen, när böckerna fick maka på sig och förlagsminglens vinboxar började travas upp i montrarna, berättade en erfaren förläggare om sina framtidsplaner. Han går i pension i höst och de närmsta fyra åren ska han ägna åt politiskt arbete, för att motarbeta Sverigedemokraternas frammarsch i hans hemkommun.

För så här kan vi inte ha det, tycker han och jag.

Så här vill vi inte ha det.

Kanske måste vi till och med läsa ännu mer vampyrböcker för att bearbeta vår rädsla?