Tillbaka

Vem gör sånt här?

2010-06-21
Semesterns första dag och jag står i en secondhandaffär för barngrejer tillsammans med hela familjen. Hylla upp och hylla ner med bilar, dinosaurier, glittriga hästar, plastslott, tågbanor och g...

Semesterns första dag och jag står i en secondhandaffär för barngrejer tillsammans med hela familjen. Hylla upp och hylla ner med bilar, dinosaurier, glittriga hästar, plastslott, tågbanor och gosedjur. En bokhylla står intryckt i ett hörn bakom babysitters och bilbarnstolar. Jag blir totalnostalgisk över den långa raden med vita böcker med blå och röda streck på ryggen. Åh, Kalle Ankas bokklubb, min bästis var med. Bok efter bok med spännande äventyr och förkortade klassiker, alla böckerna är nästan precis lika tjocka. Jag kommer ihåg pirret i magen när jag lånat en ny bok av henne, de var liksom alltid garanterat underbara, tyckte jag då.

Barnen ropar till. De har hittat något konstigt på en av leksakshyllorna. En genomskinlig tjock plastbit och ingjuten i den är en groda.

– Är den riktig?
– Är den död?
– Hur dog den?
– Var den död när de satte in den i plasten?
– Lever den igen om man tar ut den?
– Mamma, kan vi köpa den? Snälla!

Klart den inte är riktig, tänker jag först, men när jag tittar noggrant ser jag ju. Visst är det en riktig groda. Stackars liten, jag hoppas verkligen den var död redan när den hamnade i plasten, vilket öde annars, vilket sätt att dö på. Jag tänker på de små, ömtåliga grodorna barnen fångar vid sommarstugan, hur de håller dem försiktigt i sina händer och sedan varsamt släpper ut dem igen. Och så är det någon som gör så här mot en oskyldig groda. Inte en chans att den följer med oss hem.

– Vem gör sånt här? frågar jag min man.
– Kolla noga, svarar han.

 

Ingraverat i plasten i ena hörnet står det något: Norstedts, Stockholm.

Varför, Norstedts? Jag och mina barn behöver svar.