Andreas Ali Jonasson

Mitt livs största läsupplevelse fick jag när jag som 18-åring stod i Biskopsgårdens bibliotek på Hisingen i Göteborg och av en slump bläddrade i den sverigefinske författaren Antti Jalavas debutroman Asfaltblomman. Jag hade ingen aning om att det fanns sverigefinsk litteratur. Sida efter sida beskrev han tvångsassimileringen, förlusten av det finska språket och den sverigefinska arbetarklassens uppoffringar. För första gången i mitt liv fick jag läsa om våra erfarenheter. Om sverigefinnarnas historia.

Trots att halva min grundskoleklass bestod av barn som hade någon form av finsk bakgrund nämndes vi aldrig i undervisningen. Vi fyllde upp varenda förort, för att inte tala om alla bruksorter. Och varför hade så många platser i norra Sverige finska namn? Hur hamnade vi här? Ingen berättade något. Det kändes som att vi bara hade släppts ner från himlen.

En dag satt jag på spårvagnen. Den skulle just lämna Friskväderstorget i Biskopsgården. I tunneln ser jag hur någon har sprejat med stora versaler: ››Varför bor det bara finnar, svartskallar och fattiga svenskar här?‹‹ Jag hade ingen aning. Men sedan kom Jalava in i mitt liv. Jag grottade ner mig i ämnet, snöade in. Ju mer jag studerat min sverigefinska historia, desto mer har jag insett hur mycket av en produkt jag är av just den historien. Att min finska mamma var sjukskriven på grund av ett hårt arbete i tung industri var, förstod jag nu, inte alls ovanligt. Av de finländare som kom till Sverige i arbetsför ålder under åren 1968 till 1971 hade nära hälften slutat att arbeta och var sjukskrivna eller förtidspensionerade 30 år senare, oftast på grund av förslitningsskador och inte sällan allvarliga arbetsskador.

Genom att studera vår historia kunde jag förstå hur det hade blivit så. Och, inte minst, att det inte var något att skämmas över. Det fanns inget skamligt alls i våra erfarenheter eller i att vara finne. Jag förstod också att jag på inget sätt varit unik i att bära den skammen.

Sedan år 2000 är sverigefinnarna en erkänd nationell minoritet i Sverige. Det är idag obligatoriskt att lära ut om våra minoriteter i grundskola och i gymnasium, men undersökningar visar att det ofta inte sker. En orsak är att lärarna saknar kunskap i ämnet. Dessutom saknas det relevanta läromedel.

Jag vill berätta sverigefinnarnas historia så att kommande generationer sverigefinnar ska slippa växa upp i den historielöshet som tidigare generationer gjort. Att vår historia dessutom är full av humor, action och intressanta händelser gör inte saken sämre. Med Mats Kejonens illustrationer tänker jag att den kan levereras på ett lättfattligt vis, och locka till läsning och förståelse för en av våra nationella minoriteter.