Anna Winther

Jag sprang den korta vägen hem från skolavslutningen. Väl hemma på mitt rum krånglade jag mig ur den solgula volangkjolen och drog på mig jeansshortsen. Sprang ned till mamma i köket. ››När åker vi? Kan vi åka på en gång?‹‹

Varje sommar, direkt efter skolavslutningen, flyttade familjen ut till sommarstället på Lambarö i Mälaren. Ön var mitt paradis för lek och fantasi tillsammans med alla sommarkompisarna. På dagarna lekte och badade vi på Badberget och drack apelsinsaft ur dunken som snörats fast i badbryggan. På kvällarna förvandlades ön till en spelplan där vi med spänning och dramatik lekte Röda Vita Rosen på största allvar. Uppväxten på ön med de fantasifulla lekarna och relationerna till kompisarna och deras familjer gjorde min barndom trygg och lycklig.

Att min debutroman utspelar sig på just en ö är kanske därför inte så konstigt. Jag har ö-livet i blodet och skärgården har i mitt skrivande fått bli min nya spelplan med fantastiska miljöer att skapa berättelser i. Livet på en ö är också speciellt och spännande. Det finns både en trygghet och en utsatthet att leva isolerat från fastlandet. Relationerna till dem du delar ön med blir viktiga och nödvändiga. När det stormar, på vilket sätt det än gör det, och blir skarpt läge så hjälps man åt.

Förutom att leka när jag var liten så läste jag också böcker såklart. Spelade teater, såg på TV och film, och drömde om att bli skådespelare. Jag älskade att leva mig in i berättelserna och att få beröras. I tidiga tonåren grät jag floder framför TV-serier som Shogun och Törnfåglarna. Vissa scener från några favoritfilmer såsom Falling in Love eller svenska filmen Älskar, älskar inte har etsat sig fast och jag har sett om dessa filmer många gånger bara för att få beröras på samma sätt igen. Att skriva känns som ett sätt att få fortsätta att leka fast på ett vuxet vis. Jag får förvinna in i fantasin och hitta på berättelser som berör, inte bara mig själv utan förhoppningsvis också många andra.

För nästan tio år sedan började jag treva mig fram med mitt skrivande. Inspirerad av en bekant inom filmbranschen försökte jag mig på ett filmmanus. Det var en märklig historia jag hittat på utan någon som helst koll på skrivtekniken som exempelvis den dramaturgiska kurvan eller gestaltning. Min bekant var dock snäll och läste tålmodigt igenom min första skapelse och var… inte imponerad. Men det gjorde inget, för jag hade hittat något att göra som jag tyckte var riktigt roligt. Så för att råda bot på mina bristande kunskaper anmälde jag mig till en skrivkurs våren 2018. Efter det påbörjade jag embryot till det som nu efter många omskrivningar blivit min debutroman.

I Kärlek på ön får vi följa hur livet för två personer förändras när de tillfälligt och av olika anledningar bosätter sig på ön. Utmaningar och händelser på ön leder så småningom fram till innerlig kärlek.