Christoffer Bohman

Det blev nästan två decennier för mig inom polismyndigheten. Men 2023 slutade jag som polis. Insikten att vi behöver angripa det samhällshotande problemet med gängkriminalitet och barnsoldater från ett annat håll blev till slut för påtaglig. Under lång tid skrev jag dagbok för att bearbeta och lära mig av det jag upplevt. Det är det materialet som ligger till grund för boken. När jag gått igenom dagböckerna har jag sett händelser som beskriver varför vi fått ett samhälle där alla regler slutat gälla. Ett samhälle där normerna rämnat.

I många år sa jag att risken för tredje man att påverkas av den organiserade brottsligheten och gängkonflikterna var låg. Idag säger jag att vi alla påverkas. Gängen har kommit oss nära oavsett vem man är eller var man bor. Kunskap och förståelse om problemen behövs för att hantera dem. Kunskap man inte får av att läsa löpsedlar. Genom den här berättelsen hoppas jag kunna öka kunskapen om vår samtid och vad som lett oss hit. Så vi kan ta oss till ett bättre läge. Och aldrig hamna här igen.

I Hundra in i döden gör jag mitt bästa för att ge ett angeläget och unikt inifrånperspektiv på det utmanande polisarbetet under våldsutvecklingens värsta år. Läsaren får följa med tätt inpå dramatiska insatser, från Husbykravallerna till spaningar, dödligt skjutvapenvåld och mördarjakter. Vi rör oss mellan platser som Järva, Sollentuna, Upplands Väsby Märsta och Eskilstuna– alla hårt drabbade. Där möten med allt från förtvivlade anhöriga till Sveriges statsminister tydligt visar att situationen är mer komplex än någon vågar erkänna. Jag beskriver även min egen resa från att förhålla mig svartvitt till problemen, till att börja se nyanserna. Jag funderingar kring makt och konsten att vara god, men också om hur det är att bli mordhotad och behöva flytta.

Boken skildrar ett samhälle som varit naivt och segmanövrerat. Som skapat förutsättningar för den oorganiserade brottsligheten med en alltmer kaosartad gängkriminalitet att öka. Där den kriminella ekonomin omsätter uppemot 150 miljarder kronor varje år. Det är ett samhälle där alla säger att samverkan är det viktigaste verktyget men många saknar förmågan. Ett samhälle där politikerna står handfallna och poliserna lämnas frustrerade.

Men det finns hopp om framtiden. För blir vi lika modiga som vi är goda så finns det ljus i tunneln.