Cornelia Rosenqvist

När jag var yngre sökte jag mig till texter liknande “citat” för att kunna sätta ord på känslor eller händelser jag hade varit med om, för att processa eller finna tröst. Precis som man kan bli berörd av musik texter och stämningen i låtar, blev citat ett sätt för mig att bli berörd. Med tiden matchade inte mina upplevelser några citat jag hittade, så jag sökte mig istället till texter som matchade mina upplevelser. När texterna tog slut så började jag försöka formulera ned mina egna tankar och känslor på anteckningar i mobilen. När minnet började ta slut i mobilen flyttade jag över texterna till datorn och ett dokument. Jag skrev alltid för min egen skull och hade från början inget syfte att dela med mig till andra. Med känslan av “Det kan ju inte skada att prova skicka in till ett förlag, jag har ju egentligen inget att förlora..” kombinerat med mitt favorituttryck “ Ingen minns en fegis” så är konsekvenserna här. En poesisamling i bokformat. Poesi samlingen är fylld med beskrivningar av upplevelser av ensamhet, utanförskap, lyfter fram olika former av kärlek, känslan av hjärtesorg och livserfarenheter som medfört känslor högt som lågt. Mitt mål är att omfamna och hjälpa flera att finna tröst i något som ibland är så smärtsamt att man inte kan formulera sig. Uppmuntra och djupdyka i emotionell utveckling. Ständigt ifrågasätta normer samtidigt som jag vill inspirera och ge trygghet genom ord. Vilken text som säger vad kan jag inte säga, likt konst ligger makten i betraktarens ögon.