Det är sen eftermiddag i baren på Hotel La Ponche i Saint-Tropez, bara vi och tre halvunga amerikaner i flip-flops på en slags omvänd svensexa. Vi sätter oss ned med dem och dricker cocktails inspirerade av franska kvinnor. ››Brigitte Bardot‹‹ är en spicy margarita. Den nygifte visar bilder från bröllopet, det ser ut som ett sexigt Disneyland med slott och fyrverkerier. Vi skrattar åt deras uttal av ››kommanditbolag‹‹.
Efter en improviserad middag på Bellota-skinka och friterade skaldjur på Senequier står vi på däcket på en av yachterna längs Quai de l’Epi. Alla gäster som kommer från Ryssland säger att de kommer ifrån Dubai. Men, vi ljuger ibland för dem också.
Några dagar senare bor vi i ett gammalt château i Provence, hos en man som gjort sig en förmögenhet på att flippa lägenheter i London. Vi ligger i magnesiumpoolen och pratar. Han kommer från en enkel familj av grekiska fiskare. Numera är han skriven i Monaco och är således illa tvungen att bo där 90 dagar om året.
››Hur kontrollerar de det, du tar väl bilen över?‹‹
››Exakt‹‹, svarar mannen stolt. ››Det är det som är skönheten, inga stämplar.‹‹
››Så …?‹‹
››Elräkningen, de kollar elräkningen. Which can be managed.‹‹
När pengarna är slut sitter vi på en sunkig strandbar i Ostia, helt utmattade efter sex timmars bråk och en knivincident. Vi äter en sladdrig spaghetti vongole och dricker cola till en kuliss av klibbig marijuanarök och italienska covers på Nelly Furtado. Det är en vacker dag, men detta förruttnade sommarparadis låter sig inte påverkas. Det är dags att åka hem till Rom och skriva.
Inspirerade av Stanislavskijs metodskådespeleri har vi djupdykt i en mytomspunnen värld på jakt efter den europeiska drömmen, där vi försöker att förstå våra huvudpersoner genom att hitta dem i oss själva.
Resultatet är romanen Ultraromance. Den tar sin början i Modena och Rom för att därefter ta en kerouacsk vändning vidare mot franska rivieran på en dekadent resa mellan lyxhotell, privata fester och exklusiva villor. Det är en roadtrip i en förförisk värld som inte styrs av god moral, där allt glittrar och ingenting är omöjligt. Romanen utforskar platser både i centrum av sociala medier och bortom dem. Det är vår idé om en La Piscine eller Bonjour Tristesse för en ny generation – en chick lit gone bad.