Elenor Thelander

Varje bild är som ett konstverk, ett unikt och föränderligt porträtt av insidan. Hjärnan är formbar, det har jag sett genom otaliga bildbevis från forskning med hjälp av magnetkameror (MRI), som jag arbetade med. Intresset för vår mentala kapacitet bidrog till mer kunskapstörst, vilket ledde till att jag vidareutbildade mig under några år. Jag ville förstå mer om hjärnans förunderliga värld. Mina tankar kretsar ofta runt livet, hur vår inre värld påverkar vår yttre värld. Jag ser hur klokskap kommer ur livet, medan visdomens källa alltid finns tillgänglig. Utmaningen är att lyssna till och följa den inre rösten, den som alltid funnits hos oss. Rösten som pratar varmt och kärleksfullt, ibland med ett bestämt tonläge för att påminna om att gränser är nådda, som när skrivdrömmen gled allt längre ifrån mig genom andra åtaganden, tills själen skrek. 2021 tog jag ett efterlängtat kliv och prioriterade min tid för skrivandet, vilket resulterade i att texter började bubbla ur mig. En natt fick jag i en dröm ta emot manuset till min debutbok, en roman med psykologiska och filosofiska grunder. På morgonen glödde kulspetspennan mot de tomma A4 arken som fylldes ett efter ett när jag skrev ur mig stommen till det som nu har fått liv. Längs resan har jag förstått hur viktigt det är att lyssna till själens längtan, inte bara till huvudets logiska planer. En viktig pusselbit föll på plats, även i mammarollen. Våra döttrar är nu vuxna, trettio och tjugoåtta år, och mer än någonsin vill jag uppmuntra dem att följa sina drömmar, att lyssna till hjärtats röst. En numera självklar ledtråd för mig och min man.

Vad vill jag med skrivandet? Istället för att skriva en fackbok i personlig utveckling, förmedlar jag min kunskap och erfarenhet genom fokus på karaktärerna och det jag utsätter dem för. Jag vet att vårt undermedvetna är mer öppet och mottagligt när vi är avslappnade, när det inte känns som om huvudsyftet är att lära. Dessutom får vi ofta insikter genom andra. Nyfikenheten i att prova övningar eller ta emot råd kan kännas mer lockande när det fungerat för karaktärerna i boken. Med det som grund kan jag väva in både mentala verktyg och kunskap som kan berika och förändra för de läsare som vill. I annat fall blir det en skönlitterär berättelse. Samtidigt som jag önskar läsaren underhållning genom bokens story, finns en kärleksfull förhoppning om att ge ett stort värde för den som söker vägledning i konsten att hitta hem till sig själv. Genom ökad medvetenhet öppnas dörrar till det som förut kanske varit omöjligt. Författarskapet är spännande, som ett hantverk att bemästra genom ett livslångt lärande. Sedan jag började skriva Det dolda uppenbara har ytterligare åtta bokmanus tagit form i samma anda och ligger nu på vänt.