Fredrik Börjesson

Mitt namn är Fredrik och jag är en helt vanlig människa. Jag är nog väldigt lik många andra egentligen. Så långt tillbaka som jag kan minnas har jag alltid varit en person som velat mer – men jag har också varit frustrerad över att jag oftast suttit fast i gamla hjulspår. Jag sa att jag ville göra förändring – men mina handlingar sa alltid något annat. Det kändes som att jag ständigt kämpade en evig kamp och hur mycket jag än ville göra framsteg – så stod jag till slut alltid med samma resultat om och om igen. Jag hade en riktigt taskig självbild och tröstade mig mer än gärna med både mat och alkohol. Det kändes som att jojo-bantning var mitt liv. Som barn när kompisarna var på stranden var jag hemma och gjorde desperata försök att gå ner i vikt med mina från TV-shops inhandlade träningsredskap – men helt förgäves. Min självbild gick hand i hand med mitt beteende och till slut i tjugoårsåldern så frågade jag mig själv: »Varför gör jag som jag gör – när jag vill så mycket mer?« och det gav mig en insikt: Jag saknar kunskap om det här. För elva år sedan bestämde jag mig för att söka den kunskapen och det visade sig bli min största passion i livet – att studera personlig utveckling för kunskap och förståelse för att leva ett bättre liv. Min resa som föreläsare började som 23-åring när jag fick möjligheten att tala till högstadieelever och uppdraget var tydligt: »Motivera dem!«. Det var verkligen superkul men jag insåg att det fattades något.  En gång hörde jag uttrycket »motivation är som att duscha och för att det ska ge långvarig effekt så måste man göra det varje dag«. Jag ville ge människor inspiration och förståelse till varaktig förändring och för att göra det så var jag tvungen att börja studera ämnet på en högre nivå. Detta blev nästan som ett beroende och jag började studera världsledande coacher på djupet. De här ledarna jobbade och hjälpte många av vår världs mest resultatrika människor inom alla livets områden och de alla hade många gemensamma nämnare. En av dem var att de framför allt hade kunskap om hur de skulle stänga gapet mellan att veta och göra.