Jag ska röntga lungorna i eftermiddag. Först ska jag skriva den här texten, eftersom den enligt deadline ska vara klar nu. Deadline, varför heter det så? Linjen mellan liv och död. Det gäller att hålla sig på rätt sida av den där jäkla gränsen. Och tro fan att jag kämpar. Jag gör verkligen det. Sa jag förresten att jag ska röntga lungorna senare idag? Jag har ju hört att folk har fått blodproppar i lungorna efter att ha varit covid-19-sjuka. Jag hade viruset tidigt i våras. Ska jag vara ärlig märktes det knappt – jag var öm i kroppen och hade 39 graders feber, men bara i sex timmar. Sedan tycktes kroppen återställd. Det är nu, i efterhand, som våndan brett ut sig. Har jag inte lite svårt att andas om kvällarna? Mitt intellekt säger mig (med myndig röst) att risken för skadade lungor är mycket liten, men trots det måste jag få svart på vitt. En röntgenbild utan avvikelser – det är mitt enda bevis. Mitt enda intyg att jag blir kvar. Och inte är på väg att falla över kanten. Ramla över min deadline.
