Ingeborg Arvastsson och Stina Loo

Jag gick i mellanstadiet när jag för första gången fick bekanta mig med termen släktforskning. Skoluppgiften bestod av att gå hem och prata med de sina om sitt ursprung och om vilka som gått före. Mormor plockade genast fram ett färdigt släktträd medan morfar fick hämta svaren på mina frågor ur minnet, samtidigt som han muttrade något om att ”en enkel statarunge från Södermanland” knappast kunde stoltsera med något släktträd. Läxan sammanställdes och för klassen redovisade jag ett mycket ojämnt beskuret släktträd, ömsom med långa frodiga grenar och ömsom med sådana som hamnat i skuggan och inte alls fått växa till sig. Det lämnade ett irriterande skav eftersom jag förstod att alla grenar egentligen var lika frodiga och långa som mormors. Jag ville veta lika mycket om alla mina släktsidor. Och kunde grenverket se ut så på ena sidan, borde det kunna göra det på hela trädet. När så möjligheten kom att släktforska digitalt tog jag hjälp av en kunnig släkting att komma i gång.

Det var på släktforskardagarna i Umeå 2016 som jag träffade Stina för första gången. Hon arbetade i en av de många montrar som jag bespetsat mig på att besöka. Innan man besöker släktforskardagarna så förbereder man sig nämligen. En väl genomtänkt att-göra-lista för att säkerställa att få ut det mesta av den begränsade tid man har på sig är en förutsättning. Stina bar en namnbricka där också hennes efternamn stod med, Loo. Det skulle visa sig bli helt avgörande för den bok vi nu skrivit tillsammans, men det visste varken jag eller Stina då. I det mötet handlade allt om hennes efternamn, som jag givetvis kommenterade. Ja, man gör så när man är inbiten släktforskare, särskilt om efternamnet kommer från ens egna trakter.

För Stina var ingången en annan och mer allvarlig: en ärftlig sjukdom. Hon ville veta mer om sjukdomens historia. Se om man kunde följa den tillbaka generation för generation. Om man kunde lära sig mer.

För oss båda växte sedan intresset med varje ny uppgift som klev fram ur skuggan. Vi började se mönster i vad som först verkat fragmentariskt, förstå hur våra liv länkas samman – bakåt, åt sidan och ibland i spiralform. Fascination över det som ligger gömt i kyrkböcker, marginalanteckningar och i tystnaden mellan generationer. Och insikten om att grubblerier då, liksom nu, är desamma. Med vår bok vill vi ge fler de redskap som behövs för att hitta sin egen historia, sitt eget frodiga träd.