Jag kommer tydligt ihåg känslan av hur blodet isade varje gång jag gick förbi en av mina grannars hus när jag var liten. De bodde mitt emellan mig och min bästis och det gick rykten om att deras katt hade attackerat folk som gick förbi på gatan. Jag själv hade aldrig sett den bete sig konstigt och den såg ganska snäll ut, som en vanlig och gullig katt. Men jag tyckte att det bara gjorde den läskigare att utseendet inte avslöjade något om vad den var kapabel till. Såhär i efterhand är jag ganska säker på att ett annat barn i kvarteret (med en benägenhet för överdrifter) hittade på det där med att den attackerade folk. Och jag kan tycka att det var synd att jag gick runt och var så himla rädd för den där katten helt i onödan
