Vårens Böcker 2012 Vuxen (Skönlitteratur) Jenny Milewski

När jag var liten fanns det en vas jag tyckte mycket om. Den var stor och grön och stod på ett bord hemma hos min morfar. När jag och min syster sprang ikapp runt morfars lägenhet, från köket, till hallen och tillbaka genom vardagsrummet stannade jag alltid till ett ögonblick vid bordet och tittade på vasen. Det var förstås inte bra för kapplöpningen, men jag kunde bara inte låta bli. På

två silvriga fiskar, en stor och en liten. Den stora fisken hade munnen full av vassa tänder och jagade den lilla fisken som förtvivlat försökte komma undan. Jag minns att det liksom ryste till inne i mig varje gång jag stannade och tittade på fiskarna. Min syster tyckte inte alls om den gröna vasen. Inte min mamma heller. För att den var ful och otäck. Det tyckte jag var mycket underligt. Det var ju just därför jag var så förtjust i den. Det var samma slags fascination som senare fick mig att låna Edgar Allan Poes samlade verk och Avesta biblioteks hela utbud av Stephen King-romaner om och om igen. Och gjorde att jag vid femton års ålder kunde namnen på fler amerikanska seriemördare än delstater. När jag sedan i vuxen ålder började skriva min första roman kan vem som helst räkna ut att det skulle bli en otäck historia. Och det blev det. Närmare bestämt en historia om en författare som skriver hemska romaner om blod, lidande och död, utan att han själv vet riktigt varför. En författare i vars barndomshem det stod en stor och grön vas på ett bord i vardagsrummet. Med silvriga fiskar på.

Vill du läsa vidare?

Teckna en digital prenumeration för att ta del av denna artikel och allt annat på Svb.se.

Helår Digitalt

1480 kr

Köpa

Prova på 2 månader

199 kr

Köpa

Powered by Labrador CMS