Johan Hurtig Wagrell & Johanna Hurtig Wagrell

Johan: “Okej så jag tänker att jag intervjuar dig helt enkelt.”

Johanna: “Fast det ska ju vara ett författarporträtt. Med information om oss och vår debutbok?”

Johan: “Jamen det blir ju det.”

Johanna: “?”

Johan: “Då kan du liksom berätta allt det viktiga. Att vi är ett författarpar, och gifta, och…”

Johanna: “Du sa författarpar först. Tycker du det är viktigare…”

Johan: “Nej, jag sa gifta först. Såklart.”

Johanna: “Jag tror ändå inte på idén. Jag har aldrig sett något sånt debutantporträtt.”

Johan: “Exakt! Då kommer det ju sticka ut.”

Johanna: “Oseriöst. Kommer folk tycka. Och det tror jag vi ska akta oss extra mycket för, med tanke på att vi är komiker båda två. Det är ju ingen tramsig bok, ingen humorbok.”

Johan: “Spänningsroman.”

Johanna: “Va?”

Johan: “Det är en spänningsroman. En mörk spänningsroman, med kriminalgåta och oväntade vändningar. Mediesatir. Bladvändare.”

Johanna: “Varför säger du det till mig? Det vet jag väl.”

Johan: “Nej alltså det är vad du ska säga.”

Johanna: “Va?”

Johan: “Till mig. I intervjun.”

Johanna: “Men det blir ingen intervju.”

Johan: “Den har redan börjat, vi är typ 1000 tecken in. 3000 är max.”

Johanna: “Jaha.”

Johan: “Jag kanske måste addera någon sorts ingress. Hmmm. Äkta paret Johan och Johanna Hurtig Wagrell debuterar med spänningsromanen Fasad – del ett i bokserien Fiktion. Det blir kanon!”

Johanna: “Du tycker inte man ska nämna något om handlingen? Ett direktsänt självmord, ett kallt fall med en 15-årig flicka som försvann? Tv-producenten Sanna som åker till Kalmar för att möta demoner från förr och polisinspektören Elizabeth vars demoner är högst samtida, och hur allt det hänger ihop.”

Johan: “Smart. Kan man säga att den är smart? Och lite meta?”

Johanna: “Nej för det säljer inte. Stryk.”

Johan: “Det här folkföraktet klär dig VERKLIGEN inte.”

Johanna: “Jag tror bara inte vi behöver krångla till det så mycket. Boken talar för sig själv. Det är en jättespännande deckargåta samtidigt som den belyser frågor som ‘hur blir man till den man är?’, ‘kan man fly från sin historia?’ och ‘är sanningen det vi visar upp, eller det vi döljer?’. Plus en fin Kalmarskildring. En riktigt vass spänningsroman!”

Johan: “Ja. Men då…”

Johanna: “Ja?”

Johan: “Då är det väl bara att du säger det i intervjun.”

Johanna: “Det blir ingen intervju!”

Johan: “Den är ju nästan färdig nu.”

Johanna: “Så. Barnslig. Är du. Förresten så är det ingen som kommer gå på det.”

Johan: “Vadå?”

Johanna: “Att det här skulle vara ett äkta samtal mellan oss.”

Johan: “Lägg av!”

Johanna: “Det är så himla uppenbart att du skriver oss båda i den här texten.”

Johan: “Det kanske är du som skriver oss båda.”

Johanna: “Försök inte. Du skrev ju hela boken, varför skulle jag skriva det här?”

Johan: “Jag visste att du skulle säga så … Och att jag skulle säga det här.”

Johanna: “Grattis, du har förstört allt intresse kring vår debut. Spänningsromanen Fasad. Släpps april 2024.”

Johan: “Nu är det 3000 tecken.”

Johanna: “Johan är bäst. Okej nu ser du, hundra procent du som skrivit hela tiden.”

Johan: “Bryt.”