Jonatan Wistrand

Som läkarstudent på andra terminen blev jag sjuk i cancer. Det ligger långt bak i tiden nu, nästan tjugo år. Ändå minns jag det med en detaljskärpa som är mer precis än det mesta jag upplevt. Den långsamma väntan där på akutmottagningen i Östersund. Vad läkaren sa när han gav mig cancerbeskedet. Samtalen med de andra patienterna när jag senare den våren låg inlagd på onkologen i Lund. Det är som om sjukdomen under några månaders tid försatte mitt sinne i förhöjd vaksamhet. Redo att ta in allt som kunde vara av värde. Lägga det på minnet och bevara det för framtiden.

För så är det nämligen med sjukdom har jag märkt. Att den etsar sig fast. Oavsett om man vill eller inte så bär man den med sig. I minnet bevarar man detaljerna av de tillfällen i livet när hälsan sviktat.

Parallellt med min kliniska vardag som läkare är det just den sortens minnen jag kommit att ägna mitt yrkesliv åt. Eller närmare bestämt de berättelser som tar form ur dessa minnen. När jag inte jobbar som läkare på landsbygden i Skåne uttolkar jag sjukdomsberättelser. Som forskare vid Lunds universitet arbetar jag sida vid sida med litteraturvetare, psykologer, filmvetare och etnologer med att kartlägga vad det är som kännetecknar en sjukdomsberättelse. Vad kan sjukdomsberättelserna fylla för funktion för oss som arbetar i vården, för patienterna vi möter och för de närstående som ofta hamnar i skymundan?

Boken Sjuk doktor: Tio läkare berättar är en sammanställning av några sådana sjukdomsberättelser. Samtliga författare är läkare med egen erfarenhet av sjukdom som modigt och klarsynt delar med sig av sina minnen. Berättelserna handlar om det allmängiltiga: hopp och förtvivlan, oro och sorg, förväntan och frustration, besvikelse och lättnad. Men de handlar också om det individspecifika och det svåra i att vara både läkare och patient. Vilka kontakter får man använda? Vilka genvägar får man ta? Var går gränsen mellan det professionella och det privata? Och vilka svårigheter möter man när självbilden som doktor går på tvärs med de föreställningar som omgärdar rollen som patient? Det är några av de frågor som den här boken vill förmedla. Mig veterligen är detta första gången en bok belyser ämnet i en svensk kontext.