Karolina Brising

En varm sensommardag för några år sedan knackade det på ytterdörren. Utanför på trappan stod en av mina stora förebilder, vars böcker jag läst tusentals gånger som ny trädgårdsägare. Det pirrade till i magen av nervositet, visste Christel Kvant vem jag var? Vi småpratade en stund medan jag visade runt i trädgården. Sen tog hon några bilder i köksträdgården och försvann ut genom grinden i samma riktning som hon kommit ifrån.

Nästa gång vi sågs hade ytterligare ett år passerat. Christel var nyinflyttad i vår by och tittade förbi för att ge mig en av sina böcker. Samtidigt ville hon höra om hon fick plocka blommor hos oss på Länsmansgården. Hennes son skulle gifta sig i byns kyrka nästkommande helg och hon hade lovat att binda brudbuketten. Med stor iver gick vi båda in för uppgiften att hitta blommor i blekgula toner som passade till brudklänningen. Medan vi pratade färg- och växtkomposition gled samtalet in på skrivande. Plötsligt säger Christel ››Har du inte funderat på att skiva en bok Karolina? Jag tror det finns många som skulle vilja läsa om dig och din trädgård‹‹.

Numera är jag helt övertygad om att min och Christels vägar möttes av en anledning den där sommardagen. Kanske behövde jag en knuff i rätt riktning och lite hjälp på vägen. Kanske var jag också redo att börja dela med mig av min stora trädgårdspassion till andra. Ända sen jag var riktigt liten har kreativt skapande haft en stor betydelse i min vardag. Jag har alltid älskat färg, form och att komponera med växter. I trädgårdssammanhang har denna ådra kunnat blomma ut i full skala och min passion för formgivning har hjälpt mig tackla livets svåra stunder. För mig har trädgårdsdesign på sätt och vis handlat om överlevnad och att hantera den ständiga strömmen av tankar och idéer. I trädgården har jag alltid känt meningsfullhet och lugn när allt annat har stormat.

Dagen då Länsmansgården kom in i vårt liv minns jag med värme. Jag och min man hade äntligen hittat platsen vi så länge hade sökt efter. Nu kunde vi börja planera, fantisera och leva ut våra trädgårdsdrömmar. Precis som alltid gick jag in i processen med stort engagemang. Samtidigt började jag också dokumentera utvecklingen och vad som skedde i trädgården i mina sociala kanaler. Till min stora förvåning ville många följa mig på min trädgårdsresa med Länsmansgården. Människor runt om i Sverige och i världen gillade och kommenterade det jag publicerade. Många bad också om råd gällande växtval och formgivning till den egna trädgården.

För mig har drivkraften att inspirera andra alltid varit stark. Mitt hjärta fylls av sådan tacksamhet när jag får dela med mig av mina erfarenheter och min kunskap. Där och då insåg jag plötsligt att jag kunde beröra tusentals människor med mitt intresse och min trädgård. Det grodde i mig och sakta började skrivarlusten växa. Kanske var det också då som jag för första gången insåg att jag hade något fint att berätta.