Kerstin Lundell

När jag skulle landa i Jijiga i södra Etiopien hade jag förberett landningen noga. Jag hade lämnat kamera och all annan journalistutrustning i säkra händer innan jag for iväg, allt för att dölja mitt verkliga ärende. För journalister fick inte vistas här, och absolut inte journalister som tänkte berätta om övergreppen som etiopisk militär begått mot civilbefolkningen i trakten kring Jijiga.

alltså att betrakta som en spion när jag satte min fot på den grusiga landningsbanan. Därför borde jag förstås inte väcka uppmärksamhet när jag lämnade flygplanet och passerade militärerna som bevakade flygplatsen. När jag tittade ut över den dammiga ödsliga slätten som omgav flygplatsen insåg jag att det nog inte bara var att kliva ut på gatan och vinka för att få tag på transport. Jag försökte vandra mot utgången med lika säkra steg som mina medpassagerare.

Vill du läsa vidare?

Teckna en digital prenumeration för att ta del av denna artikel och allt annat på Svb.se.

Helår Digitalt

1480 kr

Köpa

Prova på 2 månader

199 kr

Köpa

Powered by Labrador CMS