Klara Rosén

När jag står vid havet, vandrar i snön, vilar mot träden eller väntar i natten kommer det ljusblixtar av meddelanden till mig. Svepande bilder ringlar sig in i mig och möter min kropp, mina skador, mina sår, min återhållsamhet, min nyfikenhet, mitt hjärta. Möter min längtande själ och gungar med den. Så spinns det fram ord från mig, fyllda med vad det innebär att vara människa. De små orden klär jag med mitt språk och släpper iväg på vågorna. Mot nya hjärtan.

Jag är uppvuxen mitt ute på landet i en stor familj. Hemmet var fyllt av liv och människor, skratt och musik, tystnad och lek, ensamhet och längtan. Skogen och ängarna blev min andning, pianot blev mitt språk. Mina sinnen fylldes av naturen runtom mig, av bilder från filmer och toner från gamla LP-skivor. Jag upptäckte att för mig har alla bokstäver och ord olika färg och form, att all materia bär på unika tonarter och att känslor rör sig i olika mönster. Jag utforskade och skapade världar bortom det som är synligt för ögat. 

Efter många år som turnerande musiker och barnpedagog började det pyra och bubbla inom mig. Jag märkte att ord ville ringla sig ut och jag tog mina första steg som poet och författare. Mina dikter kommer alltid till mig i ett ocensurerat flöde där intellektet blir underordnat känslorna. Jag lyssnar i ögonblicken och undersöker vilka bilder och historier som vill komma fram. Starka kroppsliga upplevelser och känslotillstånd får berätta för mig om vilka former och färger de bär. Jag följer med orden på äventyr när de berättar om statyer av slocknade stjärnor, gnistrande kulor i min mage, lapptäcken som spänner över svarta hål, moln som målar gröna hängmattor, kvinnor med silvertyngda mantlar, brända hav av lin, käkar som morrar som hundar och hjärtslag som knastrar mot sanden.

Dikterna i min debutbok Svart kol Vita duvor började formas i en period då min kropp var mycket stilla. Ett fysiskt trauma gjorde att jag var tvungen att stanna upp. Känslorna blev stora och förlamande och tankarna triggade min kropp att rusta sig och ladda vapen. Där plockade jag upp min penna och släppte in orden som kom till mig när nyfikenheten vann över viljan att fly. Ord som höll mig kvar. Ord som lät mig leka. Ord som lät mig läka. Ord som berättade historier från gömställen inom mig och från världar runtom mig, fyllda av styrka och tröst.

Mitt författarskap grundar sig i min passion att låta lekens och magins kraft leta sig fram till mitt och andras hjärtan. Så får du vara med och lyssna och undersöka, och ta livet och orden hur allvarligt eller hur flygande du vill.