Lena Amalia Bjärskog

Hur kan vi inte ha råd med rättvisa samhällen och en levande planet? Det var frågorna som fick mig att sätta mig ner en sommardag 2021 och börja skriva det som skulle bli min bok Ekonomi för en hållbar värld.

Skrivit har jag egentligen gjort hela livet. Dikter, låttexter, korta manus – ord som konst och känsla, ofta med politiska och dramatiska teman. Men 2020–2021 tog jag en kandidatexamen i ekonomisk historia och började känna mig bekväm också med den vetenskapliga textens mer strukturerade språk. Jag började inse att jag kunde kombinera kreativitet och analys. Samtidigt växte en annan känsla sig starkare: Vad spelar det för roll om vi inte räddar den värld vi skriver om?

Sedan 2018 hade klimatkrisen ekat i mitt huvud och 2020 tog jag steget att börja skriva debattartiklar. Några av dem publicerades i större tidningar. Reaktionerna blev starka och mina ord om vårt ohållbara ekonomiska system provocerade ibland mest dem jag ville nå. Det var smärtsamt men också lärorikt. Jag insåg att om jag ville förändra något behövde jag hitta ett annat sätt att tala om det, och försöka bygga broar.

Ekonomi, rättvisa och hållbarhet – allt hänger ihop. Ändå är ekonomi ofta något som människor upplever som svårt, otillgängligt och främmande. Hur ska vi kunna förändra något vi inte riktigt förstår? Här någonstans växte idén fram att skriva en bok som förklarar, problematiserar och visar på alternativ.

Jag är uppvuxen med en medvetenhet om orättvisor i världen och märker hur det har blivit allt svårare hos oss i Sverige att föra samtal om rättvisa och gemenskap. Marknadens språk har krupit in i nästan alla delar av våra liv – vård, skola, fritid, till och med våra relationer.

Så vilka vägar finns det för oss? Måste vi verkligen bara välja mellan kapitalism och kommunism, som om inget annat vore möjligt? Självklart inte. Den föreställningen gör oss blinda för det pussel av hållbara lösningar som redan håller på att växa fram, något jag lyfter i bokens sista framtidsinriktade kapitel.

Min bok är inte skriven utifrån någon färdig ideologi. Den föddes ur en ärlig fråga: Vilka möjligheter har vi egentligen? Jag har försökt skriva på ett sätt som både förklarar problemen och öppnar för hopp, som rör både den inre och den yttre världen, för jag tror att förändring börjar där – i hur vi ser på oss själva och varandra.

Därför är jag så glad över att Gurgin Bakircioglu har skrivit ett brinnande förord till boken. Han påminner oss om just det: att så mycket av förändringen börjar med vår egen inställning.

Jag tror verkligen att vi har råd med en rättvis och hållbar värld, om vi vill. Men för att komma dit behövs nya tankar, nya ord och nya sätt att bygga framtiden på. Och det här är en början.