Marie Jury

Djur har alltid varit en stor del av mitt liv. Visserligen hade jag inga egna men desto fler fick jag möta på den djurklinik mina föräldrar drev i vårt hem, i Upplands Väsby, utanför Stockholm. Vi tog emot allt från hundar, katter och marsvin till ormar och vilda ugglor från viltrehabiliterare. Alla ömt omhändertagna av min pappa som är veterinär och mamma som är djurskötare. Tidigt började jag att assistera, räckte pappa instrument och lugnade oroliga smådjur medan han undersökte dem. En gång blev jag till och med väckt mitt i natten för att hjälpa till att förlösa en hel drös med golden retriever valpar.

När det var dags att välja utbildning efter gymnasiet rådde ingen tvekan om att det var veterinär jag skulle bli. Inspirerad av den brittiske veterinären och författaren James Harriots romantiserade historier om livet som veterinär i Yorkshire, sökte jag veterinärutbildningen i Skottland. Tjugo år gammal flyttade jag till Glasgow för vad som skulle bli några av de tuffaste – men också mest lärorika och roliga åren i mitt liv.

Under tiden jag var borta öppnade mina föräldrar en större djurklinik i centrala Väsby. Där tog jag senare mina första stapplande steg som nyutexaminerad veterinär och i samma veva träffade jag min make Ash på en veterinärkongress i Birmingham.

Nu har det gått tjugofem år och idag driver jag tillsammans med mina föräldrar och Ash ett akutdjursjukhus med över 30 anställda. Vi möter liv och död varje dag och även om det kan vara tungt och ofta innebära långa timmar älskar jag jobbet som veterinär. Ödmjukheten för hur mycket som finns att lära ökar för varje år med ökad erfarenhet och kunskap.

Det som är sorgligast är att se djur som lider av allvarliga problem som kunde undvikits genom bättre kunskap om profylaktisk vård och djurskötsel. Den insikten har gjort att mitt intresse för förebyggande vård vuxit sig starkare och idag brinner jag för att lära djurägare hur de ska ta hand om sina djur på bästa sätt och hjälpa dem till god hälsa och ett bättre liv.

Egentligen skiljer sig inte mitt liv idag sig så mycket från det liv jag levde som barn. Även om jag idag har egna husdjur, just nu katten Cutie och borderterriern Bettan, omringas jag fortfarande mest av djur, vanliga och ovanliga, på djursjukhuset. Och så länge jag gör nytta där, läker och botar, och emellanåt får hjälpa till att förlösa valpar, så skulle jag aldrig vilja byta liv med någon annan.