Att berätta med bilder är det roligaste jag vet och är också det jag har lättast för. Jag har länge strävat efter att göra hela berättandet själv men så fort text ska till brukar det låsa sig för mig. Med Bobo kändes det för första gången ganska lätt och lekfullt att varva bilderna med ord. Hoppsan, Bobo är en fåordig bok men den rymmer ändå ett helt äventyr. Det är en fantastisk känsla att ha brutit lite ny mark och jag ser fram emot att göra fler försök med bokstäverna. Kanske jag till och med vågar mig på hela meningar nästa gång?
