Om du ser mitt namn och min grad i Försvarsmaktens personallistor är det lätt att tro att jag skulle vara ung, någonstans i mitten av de tjugo. När jag sitter på motorcykeln, fantiserar om att snickra en timmerstuga eller tävlar mot de yngre kollegorna i bänkpress är jag nog det i huvudet också. I själva verket är jag fyrtiotvå år gammal och har en grad som varken speglar min ålder eller min erfarenhet. Det gör inte heller lönen. Men karriär har aldrig varit min starka sida. Uniformen till trots är jag inte en sådan som pekar med hela handen eller diskuterar utgångshastigheter på olika automatkarbiner även på fritiden. Jag läser hellre Per Hagman än thrillers om före detta specialförbandsoperatörer och min vandringsryggsäck är inte prydd med MOLLE för att sätta fast militära utrustningsdetaljer. På så sätt är jag nog lite av en udda fågel som specialistofficer, men å andra sidan har min väg varit full av stickspår och irrvägar så det kanske inte är så konstigt heller.
