Mimmi Nordin

››Heter det långfredag för att det är en sån lååång väntan på påskäggen?‹‹ frågade mitt lilla syskonbarn mig förra påsken. Det är ju inte helt lätt att veta. Det låter likadant hos oss vuxna dagarna omkring påsk i min familj. ››Vad var det som hände idag egentligen? Var det idag han korsfästes? Jesus? Eller återuppstod han?‹‹ Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att vi samlas.

Påsken har alltid varit min favorithögtid. Den är som julen, fast minus det stressiga. Jag älskar maten, den torra luften, den bleka gräsmattan i kontrast till röda näsor och kinder. Fleecetröjor, gummistövlar och doften av brasa. Pirret i kroppen över att vintern ligger bakom oss. Men när jag var yngre, då fanns det ett annat pirr. Nämligen lappgömman, den som ledde till det viktigaste - påskäggen.

Jag och min syster Klara, som jag har gjort den här boken tillsammans med, är uppvuxna med att fira påsk på landet. Med kusiner, morbröder, mormödrar och partners. När vi var små gjordes det lappgömmor till oss och nu är det vi som gör dem till yngre kusiner och egna barn. Lappgömmor är något magiskt. En lapp som leder till nästa plats och sedan nästa och nästa. Det förlösande i att lyckas lösa gåtorna, inte veta var nästa lapp leder och att en liten yta kan öppnas upp och plötsligt innehålla tusen möjliga platser där en liten lapp kan gömma sig. Så det kanske inte är påskäggen på slutet som är det viktigaste. Det är själva letandet.

Jag har jobbat som formgivare och med kommunikation på sociala medier inom barnboksvärlden i flera år och tycker det är en så fin plats att befinna sig på. I det flödet finns inga sorgliga nyheter, kroppshets eller tips på hur du gör rent ditt badrum. Där möts du av boktips, läslust, förskoleteman och en enorm mängd kärlek och uppmuntran.

Där märks det även tydligt att både barn och vuxna tycker det är kul med säsongsbaserade böcker, att få vara lite extra mycket eller länge i högtiden med hjälp av en bok. Mysiga julberättelser i december. Spökiga halloween-historier i oktober. Semlor på fettisdagen och kanelbullar på kanelbullens dag. Men under påsken har det varit ganska tomt. Det har synts en och annan bok om hönor eller kanske en hare. Men inget om själva påsken. Då fick jag och min syster en idé. Vi ville göra en bok om påsken och om hur en lappgömma kan kännas i hela kroppen.

Att göra den här boken tillsammans med Klara har varit en naturlig process. Det är väldigt lustfyllt att jobba tillsammans med någon man är så bekväm och trygg med. Vi har jobbat parallellt och kors och tvärs. Att som formgivare få gå in och tycka och tänka medan min syster har illustrerat har varit oerhört lyxigt. ››Kan du putta upp påskriset lite där?‹‹ eller ››Jag tycker hon ska se lite mer uppgiven ut‹‹ eller ››Det borde stå en burk majonnäs bredvid äggen!‹‹. Den här boken har verkligen varit ett samarbete. Men också en kärleksförklaring till påsken och till vår släkt. Vi hoppas att läsarna antingen ska känna igen sig eller inspireras att göra egna lappgömmor vid påsk.