Moa Blomqvist

Jag lever, äter och andas virkning. Det låter oerhört pretentiöst men det har en så naturlig plats i mitt liv att allt annat får stå tillbaka. Det är mitt sätt att förstå omvärlden, göra den begriplig, och omvänt också ett sätt att göra mig förstådd. Genom garnet kan jag berätta om stora känslor när ord känns för små, i virknålen finns minnen och varje plagg är ett nostalgiskt nedslag i historien om mig. Jag använder garnet på samma sätt som en konstnär använder sina penslar eller en musiker sitt piano. Jag bearbetar ett helt liv, allt som gjort ont och allt som varit gott, en maska i taget. Jag blir ofta anklagad för att vara perfektionist, och visst kan det vara så, men sanningen ligger närmare att om det jag skapar inte blir exakt så som jag tänkt mig finns risken att bli feltolkad. Ett förhållningssätt till skapandet som kan tyckas oerhört tyngt av allvar, men som jag istället valt att hantera med en enorm dos humor.

Även om virkningen är en självklar del av mig, jag har trots allt virkat sedan jag var 8, så var det aldrig självklart att det 20 år senare skulle bli min karriär. År 2020 släppte jag min första beskrivning, The Matriarch - en tröja som berättar historien om min mormor som lärde mig att virka strax före millennieskiftet. Responsen var nästan ofattbar, det som jag hoppades skulle generera tillräckligt mycket pengar för att köpa nytt garn blev istället grunden på vilket jag byggt ett eget litet universum som jag valt att kalla ››Honse‹‹. Varumärket Honse är en förlängning av personen Moa, en bråkstake som svingar åt alla håll. För ung och för rå för de traditionella handarbetarna, för gammaldags för modescenen, mina verk för kommersiella för att klassas som riktig konst. Ett slags självvalt utanförskap där jag virkar, färgar garn, är omväxlande tramsig och gravallvarlig inför mina tiotusentals följare på sociala medier och driver Sveriges mest rosa garnbutik.

Våren 2021 blev jag kontaktad med frågan om jag ville skriva en bok med virkbeskrivningar. Självklart ville jag det, vilken designer hade tackat nej till något sådant, men mitt ››Ja‹‹ kom med förbehållet att jag vill göra det på mitt sätt. I en tid där vi med en enkel sökning på internet kan lära oss vad som helst, när som helst, ville jag göra något annorlunda. För mig går det nämligen inte att prata om virkning utan att också prata om det liv som haft virkningen som ständig följeslagare. Resultatet av det som länge gick under arbetstiteln ››En livskris i 16 virkmönster‹‹ blev världens kanske första kombinerade virkbok och självbiografi.