Nils Hansson

Jag googlar morötter. Jag letar förgäves efter ett konstverk, en bildserie som avbildar ett dussin morötter. Långa, korta, tjocka, krokiga. I installationen försvinner en morot för varje bild, till slut var en kvar. Fotografierna handlar om jakten på det mest framstående, men också om omdömets natur när objektiva mått saknas. Dynamiken påminner om vem som får priser inom vetenskap och kultur.

Aldrig förr har så många priser delats ut. Det finns ingen gräns för uppfinningsrikedomen när det gäller att hitta på nya utmärkelser. Men vilka funktioner har medaljer? Vad har de för effekter på pristagare och förlorare?

Min bok Genier utan Nobelpris handlar om dolda aspekter av den moderna vetenskapens historia. Jag letar i arkiv bakom kulisserna, iakttar prisceremonierna på scen och följer med på efterfesterna för att bättre förstå människans fåfänga, vinnarnas eufori och olycksfåglarnas besvikelse. Jag analyserar nobelkommitténs tidigare hemligstämplade dokument och granskar urvalet av prisvärda idéer. Vilka nätverk är tongivande? Hur fungerar det sociala spelet i nominerings- och beslutsprocesserna?

I boken diskuterar jag anledningarna till att kvinnor sällan får tunga priser, och varför kontakter ibland är viktigare än kompetens för att nå hela vägen. Jag lyfter också fram svenska genombrott som nobeljuryn missat. Dessutom intervjuas nobelpristagare, vetenskapliga ledare, prisade kulturarbetare och medlemmar av nobelkommittéer för att avslöja konfliktlinjer. Med andra ord: Gagnar priser forskning och framsteg eller framkallar de framför allt konflikter och bitterhet?