Ove Eriksson

När jag pensionerades från min anställning som professor i växtekologi vid Stockholms universitet fick jag äntligen tid att skriva den bok jag länge gått och tänkt på.

Mitt ämnesområde, ekologi, är nog den naturvetenskap som ligger närmast de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena, av flera skäl. Människan påverkar i högsta grad ekologiska förhållanden i naturen. När ekologisk kunskap tillämpas knyter den an till exempelvis ekonomi och samhällsplanering. Ekologi ligger ofta till grund för olika sätt att värdera naturen och dess olika arter av växter, djur, svampar och andra organismer.

Begreppen ekologi och ekologiskt används också i många andra sammanhang, utanför vetenskapen ekologi, som benämning på allt från matvaror till livsåskådningar om människans förhållande till naturen. Som forskande ekolog har jag som regel hållit mig borta från dessa andra sammanhang, även om jag ägnat dem ett stort intresse. Jag har i min forskning lagt mycket tid på fältarbete, i skogar och i kulturlandskapens ängar och betesmarker. Fältarbete kan å ena sidan var ganska enahanda, med tålmodigt inhämtande av observationer och data. Å andra sidan ger fältarbete också tid för eftertanke, för beundran av skönheten i naturen och det ger en outtömlig inblick i den fascinerande mångfald av liv som omger oss.

Jag har alltid varit intresserad av idéhistoria och filosofi, och som ekolog har det varit naturligt att fundera på hur människan historiskt har förhållit sig till naturen, både rent praktiskt, för vår överlevnad, och i fråga om hur olika synsätt och tolkningar av naturen har vuxit fram. Jag tänker mig att det finns ett gränsland mellan det som behandlas inom vetenskapen ekologi, alltså det jag ägnat större delen av mitt yrkesliv åt, och den mångfald av betydelser av begreppen ekologi och ekologiskt som finns utanför vetenskapen. Jag har tänkt mycket på detta gränsland, långt innan jag började arbeta med boken. Men så fick jag till slut tiden som behövdes för att skriva den bok jag länge tänkt på.

Som forskare kommunicerar man framför allt med andra forskare. Det är inte alltid som den kunskap vi forskare tar fram når en bredare publik. I mitt fall har det som regel bestått av någon enstaka populärvetenskaplig artikel eller enstaka citat i någon artikel i en dagstidning, efter att en journalist råkat bestämma sig för att kontakta just mig. Det är svårt att med en eller ett par meningar förmedla ett budskap. Med en bok ges möjligheten att utveckla tankegångarna. Det jag vill med min bok är att dela med mig av mina tankar om ekologi, både som vetenskap och när begreppen ekolog och ekologiskt används i andra sammanhang.