Per Andersson

Text i alla dess former tycker jag är fantastisk. Att formulera sig på olika sätt och hitta rätt ton för ändamålet är ju kort och gott så jävla roligt, om man väljer att tala klarspråk med eftertryck.

Så när jag och min gamla kompis Kristian Wedel fick frågan om att skriva en barnbok var det inte svårt att säga oja. Jag har förvisso jobbat med text i massa former innan, skrivit pjäser och sketcher och sånger och krönikor och filmer och tv serier och monologer och en musikal, men en barnbok har jag aldrig skrivit.

När jag och Krille började spåna idéer till boken kom vi snart fram till att vi ville göra något som liksom är som en gammal mysig matinéfilm fast i bokform. Fantasifulla äventyr i landet mellan Ture Sventon och Baron von Munschhausen. Mustiga karaktärer och beskrivningar som förhoppningsvis föder läsglädje och kickar igång läsarens egen fantasi. När jag var liten älskade jag sådana böcker. Jag minns också att jag gillade när böcker hade detaljerade bilder som man kunde hitta nya saker i för var gång man läste boken, så när Anton Lundqvist, en annan fin kamrat, hoppade på projektet med sina snillrika illustrationer kändes det som att helheten föll på plats.

En vän som är författare sa att skriva handlar om att bryta det vita papprets vanmakt. Att våga skriva något utan att radera det sekunden senare kräver mod. Det tycker jag var fint sagt. Det krävs något för att göra något så att något blir något. Det kanske är därför jag fascineras av text i alla dess former. Att nån har tänkt och värkt och våndats och vill berätta en historia för mig är lyxigt, att det sen som denna gång sker i den ädla bokformens tecken är ju ännu lyxigare.

Vi övervann det vita papprets vanmakt denna gång och presenterar en barnbok om Alberts Karlssons äventyr med sin mormor Sonya som är hemlig agent. Heja text! Trevlig läsning oavsett högläsning eller tyst läsning!