Sara Krondahl

En lördag i oktober 2017 låg jag på mammas sida i mina föräldrars dubbelsäng. Eller, det var väl aldrig en dubbelsäng. Av någon anledning – förmodligen en praktisk – var det två enkelsängar som dragits ihop. Detta innebar att först min syster och sedan jag tillbringade många nätter under uppväxten i en skarv. Våra små barnkroppar gled ner i glipan mellan madrasserna och hamnade så småningom ovanpå sängarnas träramar. Trots den madrassbit pappa skurit till och lagt dit. I skarven lyssnade jag på pappas snarkningar, mammas »Lägg dig på sidan!«, betraktade klockradion och räknade hur många streck varje siffra bestod av.