Stefan Hultman

››Han kommer att bli din död, Stefan.‹‹ Ja, jag minns inte hur många gånger hon sade det till mig, min sambo Carina, under de där sista åren som jag var aktiv. Ibland som en viskning lite så där vid sidan av, ibland rakt in i mitt ansikte. Att Maharajah kommer att bli min död.

Mitt namn är Stefan Hultman, och Maharajah, han är den bästa och mest märkvärdiga häst som jag tränat under min karriär som travtränare. Mitt liv har varit travet, vad jag ägnat större delen av min vakna tid åt ända sedan tidiga tonår. Man kan säga att jag växte upp på Solvalla, vid en av världens största och mäktigaste travarenor, och jag bestämde mig tidigt: jag skulle bli som min stora idol. Jag skulle bli den nye Stig H Johansson. Och ingenting skulle få hindra mig.

I den här boken, min biografi, ska jag berätta om ... att det inte riktigt blev så. Jag blev inte den nye Stig H Johansson. Jag blev – Stefan Hultman. Det blev på ett annat sätt. Jag tog en annan väg. Fast trots detta kan jag likväl blicka tillbaka på en karriär som gjort att jag – precis som Stig H – valts in i den svenska travsportens Hall of Fame. Det finaste man överhuvudtaget kan uppnå och ett kvitto på att man faktiskt betytt något för travvärlden. Att man vunnit de största loppen, de finaste tävlingarna och största pokalerna som går att vinna i denna underbara sport.

Och nu – tillsammans och med hjälp av journalisten Henrik Ingvarsson – vill jag berätta om hur den där vägen till den fantastiska utmärkelsen levdes. För gudarna ska veta att det har varit en krokig en. Krokig, vinglig, skakig – och också dramatisk. En strapats som började i uppländska Rimbo och fick ett plötsligt slut en oktobersöndag i Rom drygt 40 år senare.

Jag har varit uträknad, jag har varit hemlös i Milano, haft jagande journalister utanför mitt hus samtidigt som jag själv legat under mitt köksbord. Jag till och med slutade med travet under en period. På grund av att jag tydligen inte räckte till. Och Maharajah, ja, det var sannerligen inte långt ifrån att han i förlängningen också blev min död. Det var nära den där kvällen för fem år sedan, säkert hängde det på en skörare tråd än jag förstår, i ett ögonblick då min livströtthet och uppgivenhet kring min allvarliga sjukdom gjorde att jag inte hade lust att vara kvar på denna jord längre.

Men nu sitter jag här. Trots allt. Och har alltså snart en bok att komma ut med. En egen bok, en bok om mitt liv. Det är jag både spänd inför och känner en stolthet över. Jag tror att den både kommer att röra om en del – och överraska. Och att det är en historia som man inte behöver vara travälskare för att uppskatta. En bok om hur omständigheter som ter sig på ett sätt utåt, kan vara något helt annorlunda på insidan. Och också om att älska sin pappa så att det nästan gör ont, och samtidigt ha en så svår och problematisk relation till samme far. Om att en räkmacka faktiskt inte alls behöver vara en räkmacka och inte minst om hur man vet att det är läge att koppla in maffian för att få ut sin lön ...