Sunniva Kildal

Vad min fascination för mysterier bottnar i, vet jag faktiskt inte!

Men jag har en känsla av att det har något att göra med, den där gången på 70-talet när min mamma tillsammans med ett gäng andra hugade spekulanter ville köpa slott och bo i kollektiv. Jag minns att jag smög runt på slottet och upptäckte hemliga gångar. Den gamla damen på andra våningen gjorde ett outplånligt intryck på mig, då hon tittade ner på oss som krattade och rensade runt äppelträden. Ville hon verkligen sälja sitt hem som hade gått i arv i generationer till främlingar? Några minuter senare fick vi ett ödesdigert telefonsamtal som krossade våra drömmar! Slottet var inte längre till salu!

Det blev visserligen inget slott, men vi flyttade så småningom in i en paradvåning på Valhallavägen.

Jag föddes i Wien av norska föräldrar. Pappa skulle läsa och bli arkitekt till farfars stora belåtenhet. Inte välja hans bana! - Det fick han inte, för allt i världen! Farfar var konstnär och en av mina stora inspirationskällor!

När jag växte upp fick jag höra att konstnärer var bohemer och kanske en aning lata.

Detta stämde då verkligen inte in på farfar. I hans ateljé var det ordning i minsta detalj. Han skrev böcker om norsk konsthistoria, restaurerade gamla fresker i kyrkor och älskade allt som andades historia. Något som jag har tagit med mig.

Mitt skrivande har liksom alltid varit min följeslagare, från när jag skrev mina första dikter. En nu en fullspäckad pärm av engelska, norska och svenska dikter. Min första karaktär började jag spinna runt en av mina akvareller. Ibland blir det tvärtom, att berättelsen kräver en bild! Ja ungefär så, ser min skapandeprocess ut!

Jag har ofta funderat kring vad jag vill med mitt skrivande! Och landat i att om jag kan ge en stunds avkoppling, lite glädje och spänning i stressig tid, så får det vara bra nog!

Mitt tolv-åriga jag var en barnskådespelerska med långa bruna flätor, iklädd 1800-talskläder som pendlade mellan sminket eller stå framför kameran.

Filmen spelades in i Bergen och hette Regn. Den regisserades av Vibeke Lökkeberg, en lång kvinna med stort lockigt brunt hår, som alltid hade fotografen i släptåg. Mitt vuxna liv har jag bl.a. ägnat åt att undervisa i diverse ämnen, som svenska, engelska och syslöjd.

Min bok handlar om kontraster och charmen i det motsägelsefulla! Farmors trädgård, är idyllen som plötsligt får synliga sprickor! Familjens gåtfulla förflutna kommer i dagen!

Det är både spännande och lite läskigt, att följa i farmors fotspår. När jag själv var en liten flicka bodde min farfar och farmor just i ett sådant 1700-tals hus!

Familjen i min bok är dubbelbottnad och därför spännande! Ingenting är så enkelt som det ser ut!

Kan man vara både rädd och modig samtidigt?

Camilla tror ibland att hela världen cirkulerar kring henne och gör den inte det! Ja då är det helt enkelt nåt allvarligt fel på världen! Camilla står hellre och beundrar sin egen spegelbild än hjälper henne i köket!