Tobias Landehag

”För några år sedan visades Breaking Bad på tv. Nu har det hänt på riktigt i Sverige”, sa Hasse Aro med allvarlig stämma i Efterlyst. Han syftade på det jag gjort.

Marrakesh, hösten 2014. Jag satt på en parkbänk och kunde knappt andas – problemen tryckte obönhörligt mot bröstet. Mitt liv hade varit en berg-och-dalbana – från Tanzanias byar och Marockos berg till Europas bankirer och Sydamerikas knarksmugglare. Jag hade spelat högt, och det var fjärde gången jag förlorade allt. Men nu var det värre än någonsin. Det handlade inte längre bara om pengar och affärer, utan om något djupare.

Alldeles intill parkbänken låg en sliten Carrefourbutik där man kunde köpa alkohol. Eftersom jag ibland tänkte bättre efter ett par glas så gick jag dit. En stund senare var jag tillbaka på bänken med en tetrapak rödvin i handen. När den var slut skulle jag ha en handlingsplan, bestämde jag mig för. Jag vred upp plastkorken och tog en rejäl klunk. Vinet brände i halsen. Och då, medan jag tänkte på att jag hade sett Breaking Bad tidigare på dagen, slog det mig. Jag skulle göra som Walter White: börja tillverka droger i stor skala. Kapa alla mellanhänder och leverera direkt till langarna. Det skulle lösa alla mina problem. Trodde jag.

Flera år senare försökte Hasse Aro sammanfatta planen jag gjorde den dagen. Han misslyckades. Visst, jag tillverkade amfetamin i stor skala. Mina laboratorier fanns överallt: i ödestugor, restaurangkök och hotellsviter. Produkterna spreds över hela Europa, gömda i bilar, lastbilar, motorcyklar – till och med i en ”knarkulans”. Ändå hade Aro fel. Jag var inte som karaktären Walter White, en vanlig man som plötsligt började begå brott. Faktum är att jag aldrig varit vanlig.

Trots kärlek och trygghet hemma drogs jag alltid till mörkret, där Mr Tourettes och Det Onda, rösterna jag aldrig blev av med, styrde mig. Jag skapade mitt eget utanförskap, min egen revolt. Bröt mot normer, regler och lagar med en frenesi som nästan blev till konst. Min kriminella bana började med kassaskåpskupper och momsbedrägerier som fick staten att slopa momsen på guld. Jag smugglade kokain från Sydamerika, tillverkade hasch i Marocko och odlade marijuana i Sverige. Bakom vita fasader – fastighetsagent i Marrakesh, kylskåpsimportör i Tanzania, restaurangägare i Blekinge – drev jag internationell narkotikahandel.

Men allt hade ett pris. Jag föll djupt och var fängslad i Frankrike, upplevde livshotande situationer, var i åratal internationellt efterlyst och hade enorma skulder. I slutet av maj 2019 vandrade jag genom ”suckarnas gång” mellan Kronobergshäktet och Stockholms tingsrätt. Jag hade nått botten. Då förändrades allt av en insikt som gav mig det varken samhälle eller religion tidigare kunnat ge – och just därför blev det mitt bästa år, trots att jag sedan dömdes till ett långt fängelsestraff för synnerligen grovt narkotikabrott. Jag fann ljuset och insåg vad som krävs för att bryta en destruktiv bana och göra Breaking Bad till Breaking Good.