Tomas Eriksson

"Jag kanske skulle skriva en bok?" Tanken slog mig en januarikväll när jag satt hemma i vår trerummare i Uppsala. Barnen sov. Jag hade spenderat några dagar med att läsa lite om Sveriges förste polismästare Henric Liljensparre, mannen som bland annat löste mordet på Gustav III. Ju mer jag läste om hans otroligt spännande liv, desto mer febrilt sökte jag efter hans biografi, för säkerligen hade väl en sådan skrivits? Men icke.. Jag kände hur det pirrade i magen. Här fanns ju vad man med marknadsföringstermer på franska kallar en créneau, alltså en nisch, ett gap i marknaden. En möjlighet. "Hur kan ingen ha skrivit hans biografi?" tänkte jag. Det här var ju för bra för att vara sant. Jag som letat med ljus och lykta efter en god bokidé mer eller mindre hela mitt liv: Här var den.

Min fru var minst sagt skeptisk. "När ska du hinna det här?" Jag antar att det hon syftade på var mitt heltidsjobb, min sidoverksamhet (en e-handelsbutik) och våra två små barn. "Det går att hitta luckor här och där", sade jag, fullständigt övertygad om att jag skulle klara av uppgiften. Min självsäkerhet grundade sig inte blott i naiv hybris, nej jag kände att en reservoar av energi vaknat till liv inom mig vid tanken på den här bokidén, en känsla som tycktes viska till mig: "Gör det här. Jag kommer bära dig hela vägen". Och under de dryga 1,5 åren som jag jobbade med researcharbetet och skrivandet av mitt första utkast till boken, ofta i skenet av en liten läslampa jämte de småslumrande barnen, hade jag också en känsla av fart, av energi, av vitalitet, från första pennstrecket till sista punkten. Jag hade luft under vingarna. Det var en otroligt glädjefull och inspirerande process.

Sedan dess har jag gjort många makalösa upptäckter. Och många fler utkast. Slutresultatet blev inte bara en biografi om en polismästares liv, nej jag hittade fenomen som inte gick att förklara blott med historieböcker, utan snarare blottlades i filosofins och antropologins värld. Av en slump (eller.. synkronicitet?) fann jag den franske filosofen René Girards idéer om Syndabocken, och det imiterade begäret. Här fann jag förklaringsmodeller som löste gåtor kring Henric Liljensparres liv som inte framgått av den tidigare historieskrivningen. Berättelsen fick således fler dimensioner än en typisk historisk biografi - det blev en berättelse om social oro och ett stegrande våld och en mekanik för att begränsa våldet, vilket är en urgammal historia, kanske den äldsta. Därför heter boken Syndabocken, och med den får jag inte bara presentera Henric Liljensparres liv i sin helhet utan också introducera svenska läsare till en av vår tids stora filosofer, René Girard.