Ulrika Hägglund och Thomas Svensson

Det händer att folk frågar om vi aldrig blir trötta på varandra.

Vi träffades på jobbet och har varit gifta i över tjugo år. Vi delar intresset för natur, sport och musik. Vi bor naturskönt på Alnö utanför Sundsvall. Utsikten mot Bottenhavet är av den arten att vi sällan känner en längtan efter att resa bort. Istället samtalar vi i vardagsrumssoffan eller på verandan och följer årstidernas skiftningar i trädgården, fascineras av havets olika skepnader och gläds åt det intensiva flaxandet vid fågelmatningen.

Hösten 2025 släpps första delen i trilogin om Nattvandraren, ett gemensamt projekt som sysselsatt oss sedan våren 2023. Det var inget stort beslut att börja skriva som ett författarpar. Vi har stått bredvid varandra på scen i många år och vet var vi har varandra.

Men seriöst, gör ni allt tillsammans?

Nej, Ulrika ägnar mycket tid åt sin fotokonst och Thomas tillbringar åtskilliga timmar i padelhallen. Men det mesta, faktiskt.

Varifrån kom idén om psykopaten som av någon anledning börjar trakassera en till synes helt vanlig barnfamilj?

Det var en ren slump. En molekyl råkade krocka med en annan och startade en kedjereaktion. Ur ett rykande energifält klev han fram, livs levande framför våra ögon. Nattvandraren. Manipulatören. Janusansiktet. Mannen som mixtrar med andras medvetande i syfte att studera vad som händer. Sedan skrev historien sig själv, som det brukar heta.

Händer det att ni blir osams med varandra?

Mycket sällan. Vi har tydliga roller och är bra på olika saker. Ulrika jobbar mycket med strukturen men också karaktärernas trovärdighet, språk och inre liv. Thomas står för det mesta av själva skrivandet. Vi arbetar intuitivt och låter berättelsen växa fram i en iterativ process.

Allt det här låter väldigt präktigt. Har ni inget i garderoben som ni kan dela med er av?

Ett underliggande tema i trilogin om Nattvandraren är dysfunktionella familjerelationer som går i arv och vad de kan betyda senare i livet. Våra huvudpersoner har kompensatoriskt skapat fungerande liv. Under ytan finns upplevelser som påverkar hur de tänker och agerar när de sätts under press. De har tvingats växa upp i miljöer där de är osedda, till och med oönskade. Det finns paralleller till våra egna liv men vi skriver inte i självterapeutiskt syfte. Vi har helt enkelt velat berätta en riktigt bra historia.