Det är åttiotal. Jag är en klumpig, socialt tafatt nioåring med rund mage, illrött hår och glasögon större än mitt eget ansikte. En stereotyp tagen direkt ur en tidstypisk ungdomsfilm, min roll i skolhierarkin är given, men i mitt fina bostadsområde pratar vi inte högt om sånt. Där låtsas vi att alla får vara med, oavsett utseende, klass eller personlighetstyp. En för alla, alla för sig själv. Och passar du inte in är det ditt eget fel, det vet jag redan.
