Tillbaka
2015-08-07

En homogen bransch

Av 467 chefer, förläggare och redaktörer på landets förlag har 95 procent svensk bakgrund. 98 procent har nordisk. ­Siffrorna förvånar ingen i branschen, men få konkreta förslag finns på vad man kan göra åt det.

Tove Leffler

DET ÄR KLART att det är djupt problematiskt, säger Pelle Andersson, vd på Ordfront förlag.
   Vi träffas en eftermiddag på baksidan av mässlokalen Olympia under bokmässan i London. Solen gassar på den undanskymda bakgården. Ett gäng bleka förlags- och agentmedarbetare vänder lystet ansiktet mot solen. Inne i det svettiga och ljusfattiga rättighetscentret är alla lika bleka. Det enda undantaget är kvinnan som säljer kaffe från en vagn och frågar om jag hittat den agentur jag söker. Det står ”assistant” på hennes rygg.
    Även om mångfald inte sitter i hudfärgen känns bilden talande. Förlagsvärlden är etniskt homogen. I London, men också i Sverige.
   Svensk Bokhandel har via Statistiska centralbyrån, SCB, tittat på bakgrunden hos 467 förläggare, redaktörer och chefer i branschen. SCB:s undersökning är anonym och resultaten förmedlas endast i procentsatser.
   Utfallet är slående.
   Enligt myndighetens definition har 95,3 procent svensk bakgrund, det vill säga, de är födda i Sverige med minst en svenskfödd förälder.
   Om man inkluderar även personer med nordiskt ursprung blir siffran från SCB 97,6 procent, 456 personer av 467 möjliga.  Detta trots att drygt 21 procent av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund, och 18 procent utomnordisk.
   Att det är svårare för invandrare, första eller andra generationens, att komma in på arbetsmarknaden är i sig ingen överraskning. Vanligtvis brukar ungefär var tionde anställd på en arbetsplats ha utländsk bakgrund, enligt SCB:s definition. Men i bokbranschen är siffran alltså mycket lägre.
   Frågan är: Varför?
   SvB har valt att ställa den frågan till dem som är ytterst ansvariga för hur det ser ut – förlagschefer och vd:ar.


HÅKAN RUDELS, vd på Bonnierförlagen, tar emot i sitt strama och förvånansvärt tomma kontor på Sveavägen. Han plockar fram en bunt med papper och börjar förklara.
   – Vi gör en jämställdhetsplan. Det måste vi ju göra, inga konstigheter. Men när jag tittar närmare på den handlar det främst om män och kvinnor.
   Han blickar upp från sina papper.
   – Ärligt talat så är vi, eller jag, lite sena på bollen. Det är egentligen de sista ett eller två åren som vi har fattat att mångfalden är något som vi på sikt verkligen måste komma till rätta med.
   Det finns många svar på varför den svenska förlagsbranschen ser ut som den gör. Enligt Håkan Rudels är en anledning att förlagen fokuserat på jämställdhet mellan könen.
   Men det finns betydligt fler teorier.
   Otto Sjöberg, som tillträdde som vd för Norstedts förlagsgrupp i höstas, menar att bokbranschen inte utsatts för den typen av riktigt genomgripande förändringar som naturligt tvingar upp den här typen av frågor till ytan. Digitaliseringen har inte tagit fart och förlagen kan fortfarande förlita sig på samma affärsmodell som för hundra år sedan.
   – Det är som den gamla floskeln ”ändra inte ett vinnande lag”. Det är svårare att ändra om man inte är tvingad. Men jag tror att mångfald är bra för business, säger Otto Sjöberg.
   Han tillägger att svensk bakgrund bara är en mångfaldsaspekt och att bokbranschen ”kommer till korta” på flera plan.
   På baksidan av mässlokalen i London resonerar Pelle Andersson i liknande banor.
   – Det är ju en gammal bransch, traditionsbunden och ganska stillastående och långsam. Egentligen inte alls särskilt öppen för nyheter eller för att det ska förändras, säger han.


RICHARD HEROLD, förlagschef på Natur & Kultur, tror att även klass spelar en viktig roll. Förlagsbranschen är ett ”övre medelklassyrke” från första början, och i Sverige innebär det en ganska snäv rekryteringsbas, säger han.
   Richard Herold började sin karriär som förläggare genom att starta det egna förlaget Pocky år 2000. Nio år senare flyttade han över till Natur & Kultur. Det är ett vanligt förfarande. Rekryteringar av förläggare sker ofta mellan förlagen, förklarar Richard Herold och vinkar åt Stephen Farran-Lee, som går förbi utanför rummets glasdörr.
   Incidenten exemplifierar med nästan komisk exakthet vad det är Richard Herold pratar om. Förläggaren Stephen Farran-Lee kom till Natur & Kultur för ett drygt år sedan. Före det hade han arbetat sex år på Bonniers och innan dess även på Norstedts. Det är inte särskilt många som lämnar branschen.
   – Men nu är vi i ett slags brytpunkt och det kan tala till vår fördel, säger Håkan Rudels.  Om vi söker en digital kommunikatör eller en digital marknadsförare är det roller som inte är så tätt knutna till det svenska språket.


JUST DET SVENSKA språket är en återkommande anledning som flera förlagspersoner nämner för att förklara varför den svenska branschen är så homogen.
   Dorotea Bromberg kom till Sverige från Polen som 17-åring. Hon kunde ingen svenska, inte hennes pappa heller. Ändå startade de förlaget Brombergs 1975.
   – Det vi gjorde är extremt ovanligt och det borde ha misslyckats, säger Dorotea Bromberg.
   Hon har just stolt visat upp utkastet till den katalog som förlaget ska trycka inför sitt 40-årsjubileum senare i år. På utgivningslistan finns författarnamn som Jonathan Franzen, Richard Ford, Masha Gessen och Nobelpristagaren Isaac Singer.
   Till skillnad från de andra förlagschefer som SvB talat med säger Dorotea Bromberg att det ofta kommer personer till henne, främst från Östeuropa, och frågar om de kan få jobb som lektörer eller redaktörer.
   – Blir jag avskräckt av utländskklingande namn? Nej, men om det handlar om redaktionellt arbete kräver jag nästan att den här personen ska vara svenskfödd, att deras språkkunskaper i svenska ska vara perfekta, det måste jag erkänna. Det kanske låter som att jag motsäger mig själv, för min svenska var obefintlig när vi startade förlaget.


ATT STARTA FÖRLAG som invandrare var, enligt Dorotea Bromberg, mycket svårt. Varken hon eller hennes pappa kände någon i branschen.
   – Kontaktnätet visade sig vara ännu svårare att skaffa än pengar. Det var som en oöverstiglig mur som reste sig.
   Den svenska förlagsbranschen har länge varit känd för att vara en sluten plats.
   Att många förlag under de senaste åren upplevt sig vara ekonomiskt pressade kan också ha bidragit till högre hinder, tror Richard Herold. Risken finns att man hellre väljer en person som man ”är säker på vet hur man gör jobbet”.
   – En defensiv miljö är väldigt dålig för icke-diskriminerande arbete, man blir feg. Och konsekvenserna blir att vi inte nödvändigtvis prickar rätt med våra böcker och når en bredare målgrupp, säger Richard Herold.


JUST DET, att den homogena sammansättningen av anställda begränsar förlagen, är det många som håller med om.
   På mässorna kastar sig förlag över samma titlar och en snabb blick i SvB:s höst-, vår- och sommarkataloger visar att många förlag ger ut snarlika titlar.
   Enligt Håkan Rudels är en ökad mångfald i slutänden en ekonomisk fråga.
   – Det finns ju en stor risk att bokbranschen är riggad på ett sätt som inte passar en stor del av befolkningen, och att den därför inte riktigt går i takt med den tänkta publiken, säger han.


I HÖSTAS anställde Håkan Rudels SvD:s tidigare kulturchef Daniel Sandström som litterär chef på Albert Bonniers förlag. Trots diskussionen om mångfald är det inget han ångrar.
   – Men vi pratade väldigt mycket om det. Daniel sa själv att han är en vit, lite lätt överviktig man. Men det får ju inte bli paralyserande. Man ska ju inte bli utstraffad om man har en klockren kompetens för en roll, säger han.
   Så vems är då ansvaret? Hur ska förlagsvärlden kunna förändras?
   Otto Sjöberg ryggar inte tillbaka när han får frågan. Enligt honom ligger allt ansvar på cheferna.
   – Det handlar om att anstränga sig när man rekryterar. Vilka personer och vilken kunskap saknar vi hos oss? Det är väldigt lätt att ta folk som liknar en själv. Då måste man anstränga sig och det är heller inte säkert att det blir bra. Det finns ett risktagande, men det måste man ta, säger Otto Sjöberg.
   Ett sätt att göra det skulle kunna vara att använda sig av Rättviseförmedlingen.
   En av organisationens grundidéer är efterlysningar. Företag kan vända sig till Rättviseförmedlingen för att hitta personer som inte självmant söker dess jobb eller svarar på jobbannonser. I stället för att fokusera på vad man söker, formulerar Rättviseförmedlingen alltid efterlysningen utifrån vad företaget redan har. Exempelvis så här:
   ”Ett företag letar ljudtekniker för film och TV. Eftersom dom redan har hittat vita män med europeisk bakgrund så vill dom bredda sin kontaktlista med andra kunniga. Vem känner du som kan ansvara för ljudtekniken på till exempel en filminspelning, tipsa med namn och kort info nedan.”
   Dorotea Bromberg tycker dock inte att förlagen aktivt ska gå ut och söka upp människor med annan bakgrund.
   – Det är en armé som söker sig in i bokbranschen hela tiden.
   Samtidigt är Dorotea Bromberg minst sagt medveten om att ny personal, som bryter mot de rådande normerna, är av stor vikt. Hennes egen pappa är i dag död, men numera jobbar även hennes dotter på förlaget. Det har vidgat hennes perspektiv.
   – Min dotter rör sig i en hbtq-kontext. Hennes kontaktyta är på platser där jag inte alls rör mig, så hon har tillfört mycket. Och hon är jättekritisk mot mig och slår mig i huvudet rejält emellanåt och säger: ”Hur tänker du?”
   Att den rådande situationen måste förändras är samtliga branschchefer som SvB talat med överens om. Men få har några konkreta förslag på hur.
   Ann-Marie Skarp, vd på Piratförlaget:
   – Det här är ju det bedrövliga med Sverige överhuvudtaget, men jag tror att något måste göras på ett större, politiskt plan.
   De flesta chefer som SvB pratat med är dock eniga om att det yttersta ansvaret ligger på dem. Som chefer på de största förlagen i Sverige måste de aktivt arbeta för förändring.
   – Det är bra om det blir en diskussion om det här i branschen. Jag vet inte hur ännu, men vi behöver titta mycket mer på mångfaldsfrågan. Och sätta mål: Vi är här nu, vad har vi för ambition på kort och på lång sikt? säger Håkan Rudels. 
   Han funderar också på om förlagen skulle kunna arbeta gemensamt med frågan, exempelvis tillsammans med förlagsutbildningarna.
   – Kanske genom stipendier? säger han.


ÄVEN RICHARD HEROLD betonar hur viktigt det är att jobba aktivt. Förändring är inget som kommer av sig själv. På Natur & Kultur förs en ständig dialog om frågan, säger han. I vintras anställde förlaget Lawen Mohtadi, som har kurdiska rötter, som förläggare.
   – Det var så klart inte det enda kravet, men hennes bakgrund var absolut med som en parameter. Hon är fullkomligt perfekt för den här rollen, så nu blev det bara en förstärkning. Lawen värderar andra saker och har kanske andra kontaktytor, säger han.
   Sedan skrattar han till:
   – Nu bor Lawen i Gröndal (en närförort till Stockholm, reds.anm.). Vi bor 500 meter ifrån varandra, så man ska ju inte överskatta det där kanske.
   Richard Herold skruvar lite på sig när han pratar om vad Lawen Mohtadi är och tillför. Han är inte ensam. Enligt Håkan Rudels finns det en rädsla för att prata om mångfald när det kommer till etnicitet eller bakgrund.
   – Jag tycker också att det är svårt att prata om det här. Tyvärr har det blivit lite minerad mark. Det gör också att vi faller tillbaka till att prata om män och kvinnor i stället.
   Pelle Andersson vittnar om samma sak:
   – Alltså jag hatar ju det här! Svensk? Alla som bor i Sverige är väl svenskar. Jag hatar att dela upp det, säger han.


PELLE ANDERSSON menar att det kan vara svårt att driva diskussionerna bara utifrån etnicitetsgrunden. Alla vill inte alltid representera en etnisk grupp eller känna att hen måste tillföra något särskilt bara för att hen råkar ha föräldrar som är födda i exempelvis Somalia.
   – Vem är det som ska läsa vad och varför? Men jag tror förstås att det skulle vara bra om det var folk med väldigt många olika bakgrunder som läste manus eller jobbade på förlag, säger Pelle Andersson. 
   Han tror att en ökad medvetenhet är ett första steg för att komma till en lösning på problemet. Rent konkret kan Ordfront exempelvis använda sig av sina författare och deras kontaktnät. Dessutom nämner han alla de småförlag som finns i Sverige och som drivs av invandrare, som ger ut litteratur på sitt modersmål.
   – Det måste ju också finnas förlagsmänniskor i Sverige som kommer från andra kulturer, som har jobbat i förlagsbranschen där och som skulle kunna jobba i förlagsbranschen här.
   Tillbaka på Håkan Rudels kontor lutar sig Bonnierchefen fram och tittar på SvB:s undersökning.
   Skäms du?
   – Jag tycker mer att det är lite sorgligt och att vi borde ägna mer tid åt det. Ja. Men om det är något jag har fått respekt för så är det att det tar sjukt lång tid att förändra organisationer och kulturer.
   Han stannar upp ett tag. Sen säger han:
   – Vi måste göra någonting! Sänka tröskeln, avdramatisera förlagsbranschen. Du behöver inte vara bäst på att stava i alla roller i branschen. Det är bara inte bra som det är och vi måste jobba mer med frågan.

2022-05-30

De små boklådornas år

BOKHANDELSSPECIAL. Ökad omsättning och högre vinst – totalt sett gynnades bokhandeln i Sverige av pandemin visar årets Bokhandelsspecial. De riktigt stora vinnarna är de mindre boklådorna, ofta på små orter eller i stadsdelar utanför Stockholms innerstad.

 

Kristian Lönner

Inloggning krävs för att visa resten av innehållet.

eller teckna en digital prenumeration för att få ta del av artikeln och allt annat på SvB.se.