När började ditt intresse för Harlequin?
   – För ungefär tio år sedan, när jag var 14. Jag var nere på Coop och skulle köpa en tidning, men fastnade för framsidan på en bok i stället. Det var ett par balettskor på den. Jag har alltid gillat dans, så jag plockade upp den och läste på baksidan och kände: Jag bara måste ha den. Det var Nora Roberts Dans och drömmar. Jag sträckläste den samma kväll och sedan var det kört. Jag var fast!
   Vad var så speciellt med den?
   – Den var beroendeframkallande. Nora Roberts har blivit min favoritförfattare, det är jättelätt att komma in i hennes historier och jag fastnar i alla hennes böcker. Och de lyckliga sluten är bara helt underbara!
   Var det endast Nora Roberts som gällde sen?
   – Nej, då visste jag inte ens vad Harlequin var, men jag hade sett deras märke på en massa böcker. Vi har en loppis här i Hallstahammar på lördagar, så jag gick dit och letade. På den tiden köpte jag allt jag kom över inom Harlequin, bara det inte kostade mer än en femma.
   Vad utmärker en bra Harlequin?
   – Min sambo brukar säga att jag är en hopplös romantiker. Jag älskar lyckliga slut, men jag gillar även att Harlequin-böckerna är så verkliga. Många berör svåra saker som man kanske inte direkt pratar om annars, det kan vara skilsmässor eller bonusbarn.
   Är Harlequin-böcker en flykt in i en annan värld för dig?
   – Jag har alltid använt böcker för att komma bort ifrån verkligheten ett tag. När jag läser hör jag ingenting. När jag jobbar använder jag rasterna till att läsa Harlequin, då kopplar jag bort omvärlden helt. Jag brukar få sätta ett alarm på mobilen för att inte missa när rasten är slut.
   Har du hittat några romantiska knep i böckerna som du använt dig av i verkligheten?
   – Jag har lärt mig att jag måste prata. Jag måste säga vad jag känner och tycker, det gjorde jag nog inte innan jag träffade min sambo för lite mer än tre år sedan. I Harlequin-böckerna gör någon av huvudkaraktärerna ofta ett misstag som nästan alltid beror på att man inte har varit öppen med någonting, sen kommer det ändå alltid fram i slutänden. Det är bättre att vara ärlig med en gång!
   Harlequin har ett ”tantsnusk”-rykte. Hur ser du på det?
   – Jag tycker inte att det stämmer. Det beror kanske på vilken Harlequin-genre man har läst. Det finns en serie som heter Passion, men man kan ju välja någon av de andra serierna om man inte gillar den. Jag fick väldigt mycket reaktioner från äldre kompisar när jag började läsa Harlequin: ”Jaha, ska du läsa det där? Gud vad snuskigt”. Det tyckte jag var jättejobbigt så jag försökte gömma vad jag läste i en tidning eller en annan bok. Men sen tänkte jag att, ”nä, det är ju inte så”, så det gör jag inte längre.
   Du läser bara Harlequin. Varför då?
   – Jag blir aldrig besviken. De levererar alltid. Varför ska jag läsa något annat om jag inte vet om jag blir nöjd? Ska jag chansa på en bok som jag inte vet någonting om, när jag har Harlequin där jag vet exakt vad jag får?
   Harlequin brukar få kritik för att böckerna cementerar stereotypa könsroller. Hur tänker du kring det?
   – I vissa böcker är det så, men det beror på författaren. Vissa skriver precis tvärtom, där är kvinnorna starka och männen mer mjuka.
   Böckerna blir sällan recenserade i medierna. Vad beror det på tror du?
   – Jag vet inte om det är på grund av fördomar, eller om det beror på att man tar för givet att Harlequin alltid har funnits och alltid kommer att finnas där. För mig är det till exempel en jätte-stor grej när det kommer en ny Nora Roberts, men man märker bara av det på Harlequins hemsida eller i affären. Jag saknar att böckerna inte blir mer uppmärksammade!