Media borde bojkottat Norén

Jag såg att Bonniers hade med en klausul om skadestånd på en halv miljon kronor för den som bröt mot tidsembargot på Lars Norén intervjun.Det är självklart att förlag ska försöka få uppmärksam...

Publicerad
Jag såg att Bonniers

hade med en klausul om skadestånd på en halv miljon kronor för den som bröt mot tidsembargot på Lars Norén intervjun.

Det är självklart att förlag ska försöka få uppmärksamhet för sina böcker, författarbesök och olika utspel. Men när mediahantering går över till manipulering och styrning, som i fallet med Lars Noréns dagbok, så lever förlagen farligt. På kort sikt får de igenom sina krav och vinner en »pr-seger«. På lång sikt skapar de ett klimat av misstro och en kultur av otydliga roller.

Media har själva del

i det här när man i jakt på nyheter och exklusivitet släpper på de kodex och principer som är till för att skapa trovärdighet och förtroende hos läsaren. Man accepterar specialvillkor och embargon för intervjuer och nöjer sig med att författare i växande utsträckning bara är tillgängliga när de »gör media« inför boksläpp.

Den som vill se vart

en sådan här utveckling kan leda

behöver bara titta på hur musikindustrin har agerat de senaste 15 åren och vad det har gjort med musikjournalistiken. Dynamiken i musikreportagen har i stort sett försvunnit.

Och de goda journalisterna har, med några undantag, valt att lämna genren. Är bokbranschen inte observant på den här utvecklingen så lär man, inom en inte allt för avlägsen framtid, hamna i samma trovärdighetsfälla som musikbranschen sedan länge befinner sig i.

Den som till exempel såg Sveriges Televisions intervju med Lars Norén måste ha funderat på om det inte var en del av en Norén-pjäs där journalisten var en skådespelare.

Bonniers/författarens strategi

med att välja ut vilka journalister som skulle få intervjuer och med kraftigt begränsad tillgång till recensionsexemplar skapade en aura av utvaldhet och exklusivitet och gav total uppmärksamhet.

Det kan fungera en, två, tre

gånger men därefter försvinner dynamiken till förmån för hovleverans.

Boken sålde slut på några dagar och i knappt tre veckor har det inte gått att få tag på den. När media ville vet hur stor upplaga förlaget tryckt fick de svaret att man av princip inte berättar det.

Det är kod

för »vi tryckte för lite böcker och vill inte

få offentlig kritik för det så vi vägrar svara«.

Hur trovärdigt är det?

Fråga Bonniers hur mycket Dan Brown

har sålt och de kan inte snabbt nog berätta det. För det var en framgång.

Nu skapar man i stället en atmosfär av misstro. Både förlag och författare förlorar troligen stora pengar på den här missen. Jag kan tänka mig att det var en och annan extra Yamamoto-kostym som försvann där.

Jag undrar om Lars Norén fått med sig det och hur det i så fall ska hanteras i kommande dagboksanteckningar.

ur Svensk Bokhandel nummer 10/2008

Powered by Labrador CMS