Efterfrågan styr inte inköpen av referenssamlingar

sökningen och rapporten Äntligen en riktig fråga omfattar sex bibliotek i Östergötland. Rapporten är mycket intressant och kan betraktas som ett komplement till Kulturrådets undersökning Det här var svårt.

    Biblioteken kan sägas representera svenska folkbibliotek och såväl små som stora system ingår. Undersökningen har varit helt öppen. Anna-Lena Höglund hoppas i sin sammanfattning att många bibliotek kommer att undersöka och diskutera sitt referensarbete.

    Hon pekar på en rad intressanta frågeställningar, bland annat finner hon referenssamlingarna både överdimensionerade och dåligt anpassade till brukarnas behov.

   Hon menar också att många bibliotekarier, från utbildningen, har med sig inställningen att alla bibliotek bör ha ett stort och mångsidigt referensbestånd, inte något av biblioteken har en väl genomtänkt policy när det gäller beståndet. Ett noga utvalt referensbestånd är viktigare än ett stort. Hon pekar också på att bibliotekarierna fått ringa fortbildning i detta ämne.

    Anna-Lena Höglund menar att undersökningen också visar att en stor del av de frågor som landar i informationsdisken beror på att besökarna har svårt att hitta, antingen är bestånden otillräckliga eller svåra att hitta i. Bättre skyltning, uppställning, orienteringstavlor och ett mer aktivt arbete med mediabeståndet är åtgärder som borde vidtas.

   Stor irritation skapar också de faktum att efterfrågade böcker inte finns i hyllorna, inom vissa ämnen tar de fort slut. Låga medieanslag är en orsak, men skriver Anna-Lena Höglund, inte den enda. Det är möjligt att förändra inköpen inom befintliga ramar genom en djärvare profilering av det som efterfrågas och används. För detta krävs en tydlig ledning och diskussion mellan biblioteksledning och bibliotekarier, vilka ämnen ska prioriteras, vad ska förvaras i magasin, gallras, fjärrlånas etc.

7300 frågor

7300 frågor ställdes på länets bibliotek under fjorton dagar, till skillnad från Kultrurrådets undersökning Det här var svårt var man mindre intresserad av det korrekta svaret.

    Undersökningen fokuserade tre frågor som snarare hade med situationen på biblioteken att göra:

1.

Hur används referenssamlingen?

2.

Vad sker i informationsdisken?

3.

Vad anser besökarna om den service de får?

    Referensavdelningarna används mest av bibliotekarierna, 2 procent av besökarna gick direkt till dessa avdelningar, men här påpekas att de inte används så mycket att det motsvarar slentrianmässiga inköp av litteratur - man använder bar en liten del.

   Exempel på böcker som kan omprövas är Stateman´s yearbook och Kulturhistoriskt lexikon för medeltid. Det viktiga är dock att varje bibliotek prövar och kommer underfund med vilket referensbestånd som behövs.

    Vad sker i informationsdisken? Cirka 7-14 procent går direkt till informationsdisken, på mindre bibliotek har man fler frågor medan de stora biblioteken har fler besökare och dessa lånar många gånger utan att fråga. 17 procent av frågorna i informationsdisken är av typen "köpa en penna" eller "hjälp med kopieringen".

   På den konferens som anordnades i Norrköping under samma namn som utredningen fanns önskemål från de större biblioteken om att personalen borde ha tjänstgöringspass för kortfrågor. På paneldebatten ansåg man också att en omorganisation på biblioteken behövdes, just för att få fram en annan typ av tjänstgöringspass. Vad anser besökarna? Övervägande delen är nöjda, yngre studerande ville dock ha bättre service.

    Ytterligare en undersökning redovisades på Norrköpingskonferensen, projektet Floorence i Uppsala. Det påbörjades i januari 1995 och är nu inne i sin andra projektomgång. Utgångspunkten för projektet var att personalen på stadsbiblioteket i alltför hög grad absorberades av studenterna. Frågorna som ställdes var Hur gör vi för att få ovana låntagare att fråga och hur får alla som frågar ett snabbt och adekvat svar? (Äntligen en riktig fråga kan beställas från Länsbibliotek Östergötland, tel 013-227472).