Fåordigt Västerbotten blev flödande kannada

arna Hans O Sjöström och Vanamala Viswanatha har just avslutat sin andra arbetssommar tillsammans. I Rysstorp, utanför Märsta, har de slitit med att göra Torgny Lindgrens västerbottniska och många bibelcitat begripliga för en indisk läsare. Nu pustar de ut i sofforna hos Författarförbundet i centrala Stockholm. Snart ska Vanamala Viswanatha resa hem till Bangalore i Indien, där hon till vardags är docent i engelsk litteratur vid universitetet, och undervisar i konsten att översätta. De båda ingår i ett unikt samarbetsprojekt mellan svenska och indiska författare, förlag och författarorganisationer, med stöd från Sida, Svenska Institutet och Sveriges författarförbund. Resultatet ska bli det Indiska Biblioteket som startar nu i höst, och är en bokserie med indisk litteratur på svenska. Tanken är att uppmärksamma modern indisk litteratur, och då främst den som inte är skriven på engelska. Samtidigt ska svenska böcker översättas till indiska språk. – Om man bara läser indiska författare som skriver på engelska, som Salman Rushdie och Arundhati Roy, så lär man känna en väldigt liten del av Indien, framhåller Vanamala Viswanatha. – De representerar en välutbildad över- och medelklass. Men det finns många indiska författare som skriver på olika regionala språk, och som skildrar en helt annan verklighet. Hans O Sjöström och Vanamala Viswanatha började arbeta tillsammans förra sommaren i Indien. Deras uppgift då var att översätta U R Anantha Murthys Samskara – Rit för en död man från kannada – ett språk som talas av 40 miljoner människor i södra Indien. – På avstånd låter kannada som svenska, påstår Hans O Sjöström. Vanamala Viswanatha skrattar och säger att det ligger något i det: – I båda språken är intonationen viktig för betydelsen. Anantha Murthys roman handlar om en brahmin på den sydindiska landsbygden som har en älskarinna – som dessutom tillhör en låg kast. Sociala och religiösa motsättningar ställs på sin spets, inte minst den brännande konflikten mellan hög- och lågkastiga. – Det är en text som har sina rötter djupt ner i hinduiskt tänkande. För oss gällde det att tolka innehållet så att en svensk läsare ska kunna förstå det, säger Hans O Sjöström. Men hur bar de sig åt? Deras gemensamma grund var en utmärkt engelsk översättning som de kunde utgå ifrån. Men även här fanns det felaktigheter som de har försökt komma till rätta med. Vanamala Viswanatha redde ut snårigheter och Hans O Sjöström skapade en svensk text. – Vi har arbetat mycket med att försöka fånga Anantha Murthys språk, som i romanen ständigt växlar mellan att vara poetiskt, dramatiskt, komiskt och berättande. Sådana skiftningar går ofta förlorade vid översättningar, säger Vanamala Viswanatha. I Ormens väg på hälleberget finns inte alls samma problem. Där är berättaren och stilen densamma romanen igenom. Den stora utmaningen – frånsett bibelcitaten och dialekten – har istället varit romanfigurernas fåordighet. – Det är verkligen något som är svårt att förstå för en indisk publik. Kannada är ett rikt språk där orden flödar, och även de allra fattigaste har lätt att uttrycka sig. Men för Lindgrens personer är språket hela tiden en kamp, de är oerhört återhållsamma, säger Vanamala Viswanatha. – Jag träffade nyligen Torgny Lindgren, och han sade att hans romanfigurer kanske uttrycker fem procent av vad de känner och tänker. För en indisk översättare innebär detta en svårighet, man måste jobba mycket med stilen. Även Ormens väg på hälleberget fanns översatt till engelska och här blev förhållandet det omvända: Hans O Sjöström bistod med råd medan Vanamala Viswanatha gav romanen en helt ny språkdräkt. Men hur känns det som översättare att inte kunna läsa och förstå det slutliga resultatet? – Det är klart att det är tråkigt att inte veta exakt vad den andra gör av det hela. Men själva arbetet har varit väldigt roligt eftersom man annars alltid arbetar ensam som översättare, säger Hans O Sjöström. Han anser att Sverige har mycket att lära av Indien där det förekommer att översättare samlas i stora grupper och översätter texter tillsammans. Det är en styrka att kunna granska en text ur flera infallsvinklar, tycker de båda. – Själv identifierar jag mig med texten och blir på sätt och vis ett med författaren när jag översätter, säger Vanamala Viswanatha. – Det kan vara bra i vissa lägen, men det kan också leda till enögdhet. Hans däremot, ser mer kritiskt på texten och är också mer ifrågasättande. I vårt arbete har det visat sig vara en mycket bra kombination. Fakta/Indiska Biblioteket De tre första böckerna i bokserien med indiska böcker kommer nu i höst. Samskara – Rit för en död man” av U R Anantha Murthy ges ut av Ordfront. Amus avsked av Krishna Sobti som kommer ut på Bokförlaget Tranan. Kärlek, uppror och kardemummakärnor är en samling noveller av ett 20-tal författare från olika delar av Indien. Förlaget är Tranan. Både U R Anantha Murthy och Krishna Sobti kommer till Bokmässan i Göteborg i höst