Tillbaka

I barnens tjänst

2019-07-22
av Jenny Damberg
Foto: Sara Mac Key

Sedan starten 1965 har Svenska barnboksinstitutet samlat, spritt och fördjupat kunskapen kring utgivning för barn och unga. Nu hoppas institutet på en nationell bevarandeplan för alla specialbibliotek.

Vi befinner oss på upploppet. Högar märkta ”parallelltexter”, ”fordon” och ”myller-/vimmelböcker” är travade i staplar av varierad höjd. ”Ursäkta röran! Förberedelser för bokprovning pågår”, upplyser en affisch. 2018 gavs det ut 2 308 barn- och ungdomsböcker i Sverige. De finns representerade här, allihop, i Svenska barnboksinstitutets bibliotek vid Odenplan i Stockholm.  Svenska barnboksinstitutet har hållit till i den ljusgula byggnaden, granne med Stadsbiblioteket, sedan 1986. Samlingen på 95 000 barn- och ungdomsböcker och 18 000 vetenskapliga volymer börjar bli tung för hyllorna att härbärgera, men än står de pall.

Institutets huvudsakliga uppgift är att vara forskningsstödjande och forskningsfrämjande.

Målgruppen är främst forskare och studenter. Men intresset för verksamheten är mycket större än så. Inte minst tack vare Bokprovningen, som presenteras i slutet av mars varje år.

Då läser, räknar och sammanställer fem av institutets anställda statistik och teman i utgivningen. De läser allt från minipixiböcker, som bara är något större än frimärken, till uppblåsbara badböcker i plast och unga vuxna-titlar.

Åsa Warnqvist leder det forskningsfrämjande arbetet vid Svenska barnboksinstitutet. Bara genom att ge konkreta siffror på hur utgivningen faktiskt ser ut när det gäller sådant som representation av kön och etnicitet har Bokprovningen en påverkanseffekt, konstaterar hon.

– Sådant som vi uppmärksammade för tio år sedan, som att det var övervägande pojkar i huvudrollen i bilderböckerna, har ändrats. I år har vi tittat på representationen av mörkhyade personer. 2014 uppmärksammade vi bristen på gestalter av det slaget, men nu kan vi se att det har blivit bättre. Då kan man i alla fall inbilla sig att man har varit med och gjort skillnad, säger hon.

I svenska bilderböcker utgivna under 2018 förekom mörkhyade personer i nästan hälften av de verk där människor fanns porträtterade. Det var mer än en fördubbling jämfört med år 2014.

När det gäller övergripande tendenser skönjer de som utfört 2018 års Bokprovning en stark vilja att uppmärksamma orättvisor, att synliggöra sociala och ekonomiska skillnader och att engagera barn i protesthandlingar.

Idén till Svenska barnboksinstitutet formulerades 1963 av författaren Lennart Hellsing, i debattboken Tankar om barnlitteraturen. Förebilden var Internationale Jugendbuchbibliothek i München, som i dag rymmer världens största samling i kategorin. 1960-talet var en expansiv tid för barnkulturen. Andra världskriget var färskt i minne, och att rusta en ny generation kulturellt och intellektuellt sågs som en försäkring mot att totalitära idéer än en gång skulle kunna få fäste. Verksamheten finansieras huvudsakligen av utbildningsdepartementet.

I den pågående biblioteksutredningen* föreslås en översyn av lagen om leverans av pliktexemplar, som haltar i nuläget. Svenska barnboksinstitutet får inga pliktexemplar medan Stockholms universitetsbibliotek, som finns bland mottagarna, slänger 95 procent av de inkomna böckerna. Svenska barnboksinstitutet köper in referenslitteratur, men samlingen av barn- och ungdomslitteratur bygger helt på donationer. De etablerade förlagen skickar oftast per automatik. De mindre utgivare som inte gör det får ett mejl av bibliotekarien Sofia Gydemo som vänligt frågar om de kan tänka sig att skänka ett exemplar till institutets bibliotek.

– Det gör de allra flesta. Det är generöst, för många har inte särskilt stor upplaga och portot kan vara ganska dyrt, säger hon.

Svenska barnboksinstitutet följer med stort intresse biblioteksutredningen, eftersom många av de satsningar man upplever som nödvändiga är sådana som är alltför stora för en enskild, liten aktör att åta sig.

– Vi behöver en nationell bevarandeplan för specialbiblioteken. Vi har mycket skört material här som behöver digitaliseras för att det ska kunna användas. Då kan det också nås från hela landet. Det är viktigt att det finns en nationell plan och att det byggs nationella digitala plattformar, så att inte alla specialbibliotek ska sitta och uppfinna hjulet på egen hand i dyra utvecklingsprojekt, säger verksamhetsledaren och kommunikatören Lillemor Torstensson.

För forskare verksamma i Stockholm är Svenska barnboksinstitutet lättillgängligt. Men man har också många besökare via mejl, som man kallar dem. Det är personer i andra delar av landet som har referensfrågor. Det hör inte heller till ovanligheterna att förfrågningar kommer från andra bibliotek, där personalen har en låntagare som står och stampar.

– ”Jag letar efter en bok i ungefär det här formatet, gul, skriven på 1960-talet – vet ni vilken det kan vara?”, exemplifierar Lillemor Torstensson.

Ofta kan de svara även på kniviga frågor genom att titta runt, prata med varandra och konsultera de listor som finns över materialet.

Lydia Wistisen disputerade år 2017 med avhandlingen Gångtunneln: Urbana erfarenheter i svensk ungdomslitteratur, som också givits ut i Svenska barnboksinstitutets skriftserie. Hon har föreläst på institutets evenemang och tilldelades år 2016 Martha Sandwall-Bergströms forskarstipendium. För henne är biblioteket ovärderligt.

– Många av de texter jag har arbetat med genom åren finns enbart där. De har dessutom en fantastisk historisk samling skönlitteratur, pressklipp och annat relaterat till barnkultur. Men SBI har också en viktig social funktion eftersom de arrangerar så många evenemang, både för forskare och för allmänheten. Jag har både kunnat nätverka och sprida min forskning till en bredare publik med hjälp av SBI.

För forskare i andra delar av landet tror Lydia Wistisen att Svenska barnboksinstitutet kan vara ännu viktigare.

– De arrangerar workshops för doktorander med jämna mellanrum och det går att söka pengar för att åka och forska på plats i deras bibliotek. Det är i mina ögon otroligt viktigt med faktiska platser och fysiska miljöer för utveckling av idéer och ny kunskap. Det är inte samma sak att betrakta en serie titlar i Libris på datorn som att sitta mitt ibland dem.


Alla böcker som registreras i Svenska barnboksinstitutets bibliotekskatalog tilldelas sedan år 2000 barnämnesord. Medan vuxenämnesorden i SAO administreras av Kungliga Biblioteket har Svenska barnboksinstitutet sedan 2014 nationellt ansvar för barnämnesorden. De används huvudsakligen av forskare och bibliotekarier, men är anpassade så att de också ska kunna användas av barn.

– Ett typexempel är urtidsdjur, som vi kallar det. Böcker om sådana hittar man i stället under paleozoologi bland vuxenämnesorden, berättar Sofia Gydemo.

Tillsammans med bibliotekariekollegan Kajsa Bäckius utgör hon redaktionen för barnämnesorden. Till sin hjälp har de en referensgrupp med representanter för bland annat BTJ och Internationella biblioteket. Fyra gånger per år antar man nya ämnesord. Bland nya tillskott finns crossdressing, flamingor, smultron och bygga torn. Men också riktigt breda begrepp som sexualitet och politik.

– Sexualitet, har inte det funnits?, tänker man. Men så är det ofta. Då har det funnits något snarlikt, säger Sofia Gydemo.

Ordlistan uppdateras kontinuerligt. Funktionshindrad har blivit funktionsnedsättning, och kommer eventuellt att ersättas av funktionsvariation.

– Men vi avvaktar lite för att se om det verkligen sätter sig, säger Sofia Gydemo.

Utöver barnämnesorden har man en ämneslista som man applicerar på den teoretiska litteraturen, och som bara används på SBI. Den vetenskapliga delen av samlingen började med 400 ”handböcker”, som man sa på 1960-talet. I dag omfattar den 18 000 titlar.

När Bokprovningen ska sammanställas finns ämnesorden där för att bekräfta eller punktera de trender man har tyckt sig kunna se.

– Har det inte kommit många böcker om skogar?, sa vi härom året. Då kan vi söka och se. 2017 var skog det femte vanligaste ämnesordet i bilderböckerna, säger Lillemor Torstensson.

– Men vanligast är alltid sådant som vänskap, familj, kärlek, skola, övernaturligt, identitet och djur, säger Sofia Gydemo.

Är det svårt att sätta ämnesord?

– Det är lätt om det är en faktabok om fotboll. Men det är det ju få böcker som är. Barnböcker är ofta skrivna på två plan. Det handlar på ytan om en sak, men egentligen handlar det om något annat. Då är det svårt, säger Lillemor Torstensson.


Svenska barnboksinstitutet har nio anställda. Sju kvinnor och två män. Verksamheten leds sedan 2015 av Lillemor Torstensson och Åsa Warnqvist. De axlade ett delat ledarskap sedan institutets före detta chef fått gå för att ha ägnat sig åt negativ särbehandling, vilket fått flera medarbetare att säga upp sig. Den här tiden har man definitivt lagt bakom sig, säger Lillemor Torstensson. Men hon, som har jobbat på SBI i omgångar ända sedan 1993, säger också att krisen förde med sig nya och bättre arbetssätt.

– Åsa Warnqvist och jag säger att vi vill jobba platt. Det kan låta så floskligt. Vi vill ha en dialog – ja, det är fullt av floskelord! Men vi försöker faktiskt det. Vi har regelbundna arbetsplatsmöten och samverkan. Där kan vi prata om allt från mål och visioner för verksamheten till om vi behöver köpa nya tekannor.

I kölvattnet av Svenska barnboksinstitutets tillkomst bildades liknande stiftelser i de andra nordiska länderna. I Danmark har funktionen nästan hunnit försvinna. I Finland påminner verksamheten om den svenska. Norsk barnebokinstitutt är välfinansierat. De har bland annat en författarutbildning och webbaserade kurser för pedagoger och bibliotekarier.

Svenska barnboksinstitutet samlar bara på tryckt material. Behovet av medieoberoende insamlingsstrategier lyfts i biblioteksutredningen, liksom av Kungliga Biblioteket i rapporten Plikten under lupp. Detta eftersom en så stor del av samhällsdebatten äger rum i digital form, inte minst på sociala medier. För Svenska barnboksinstitutet är utgivning i form av e-böcker, ljudböcker och appar högintressant, men omöjlig att dokumentera i nuläget, säger Sofia Gydemo.

– Det är en resursfråga. Vi hade frågan uppe redan på 1990-talet när cd-romspel och den typen av material började komma. Då fattades ett beslut att vi skulle avstå från allt som inte är tryckt material.

För 2017 års Bokprovning gav man Ann Steiner, universitetslektor vid Lunds universitet, i uppdrag att titta på hur det digitala materialet för målgruppen ser ut. Hon lyfte fram de texter – lyrik, prosa och fanfiction – som unga skriver och läser på nätet som extra intressanta. Ann Steiner konstaterade även att det starka fokuset på ljudböcker för vuxna sannolikt snart kommer att synas även i barn- och ungdomsboksutgivningen.


Lokalerna på Odengatan 61 delar Barnboksinstitutet med kulturskolans musikverksamhet. Det innebär att de brusreducerande hörlurarna sällan behöver känna sig övergivna.

– Det kan vara fiol, piano. Trumpet. Eller stampa takten-övningar. Samtidigt, säger Sofia Gydemo medan hon håller upp hissdörren till ett av de 3,5 våningsplan som barnboksinstitutet har till sitt förfogande. Jo, ett plan är ett halvplan, precis som I huvudet på John Malkovich.

– Vi samlar på olika utgåvor av böcker. Det är avgörande för att kunna jämföra över tid. Vad försvinner, vad förändras?, säger Lillemor Torstensson.

På bottenplan finns rullarkivet som rymmer de äldsta böckerna. Allra äldst är ett exemplar av Een sköön och härligh jungfrw speghel från 1601. Boken, som översattes från tyska första gången 1591, räknas som den första tryckta barn- och ungdomsboken på svenska. På sista sidan har någon gjort en anteckning, daterad till 1647.

– Någon gång måste vi låta någon ta reda på vad det står här! Jag är så nyfiken, säger Sofia Gydemo.

I hyllan bredvid finns ett par paket med Lennart Hellings poesicigaretter. Många hyllmeter upptas av Barnbiblioteket Saga, en läsfrämjande satsning som pågick mellan 1899 och 1954 startad på initiativ av Svensk läraretidnings förlag och Sveriges Allmänna Folkskollärareförening. Utgivningen räknas som en av de viktigaste insatserna i den svenska barnlitteraturens historia, men är inte särskilt beforskad. Barnboksinstitutet har äskat pengar för ett stort projekt om Sagabiblioteket, där 13 forskare vid olika lärosäten har kopplats in för att medverka.

Ett annat rum rymmer serieböcker, manga och tidningar för barn. Även här är spännvidden stor. Den kristna tidningen Lilla upplysningens vän på en hylla, Lyckoslanten på nästa och Kalle Anka på andra sidan av gången.


Svenska barnboksinstitutets verksamhet vilar på tre ben. Den forskningsstödjande verksamheten (biblioteket), den forskningsfrämjande delen och informationsverksamheten. Den forskningsfrämjande verksamheten har blivit viktigare sedan Åsa Warnqvists tjänst omformulerades från en forskartjänst till en forskningsledande tjänst år 2015.

Att arbeta forskningsfrämjande innebär att på olika sätt medverka för att driva fältet framåt, både genom att identifiera var det behövs forskning och genom att initiera projekt.

– Det är jättebra att vi är ett eget institut. Det gör det lite mer flexibelt än om vi hade legat under något universitet, säger Åsa Warnqvist.

Hon reser sig och kommer tillbaka med en bok ur hyllan. Det är Samtida svensk ungdomslitteratur, en antologi utgiven 2017 av Studentlitteratur men initierad och redigerad av Åsa Warnqvist.

– Det här tycker jag är ett typexempel på min roll här. Jag har erfarenhet som student, forskare och lärare från sju svenska universitet och högskolor innan jag hamnade här, så jag har ett stort kontaktnät. I flera år har det talats om att det funnits så lite forskning på ny svensk ungdomslitteratur. Många uppmärksammade problemet, men inget hände. Då fick vi se till att göra något.

14-18 augusti 2019 arrangerar SBI forskningsnätverket International Research Society for Children’s Literatures konferens i Stockholm. Omkring 400 forskare från hela världen beräknas delta på temat ”Silence and Silencing in Children’s Literature”.

– Barnlitteratur rymmer alltid ett maktförhållande mellan vuxna och barn. Man använder böcker för att tysta barn, för att söva barn. Eller för den delen för att aktivera dem. Det finns en diskussion kring barnets röst, eller brist på röst. Allt det är sådant som ryms inom temat, säger Åsa Warnqvist.

Ett pågående projekt är en översiktshistoria över svensk barnlitteratur. Det är en utgivning som har varit planerad sedan sent 00-tal, men som snart visade sig kräva betydligt mer forskning för att komma till stånd än vad man först anade. Det kommer att bli en bildrik bok på omkring tusen sidor.

– Det har krävts så oerhört mycket ny forskning. Ingen anade hur mycket som återstod att göra när projektet först spikades. Det ska bli det standardverk som i dag saknas. Förhoppningsvis kan vi lämna det till förlag under 2019, för utgivning 2020.

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.