Jonas Modig

39 år är ett ganska långt uppehåll.
– Det är ett mycket långt uppehåll.
Varför en ny bok just nu?
– Jag har skrivit ytterst lite under åren som gått, små fragment samlade i en mapp. Jag hade väl inte tänkt återkomma till det här egentligen, det kändes som ett engångsbesök och jag har fått en annan karriär med tiden. Men det har att göra med de omständigheter som boken handlar om, tragedin att min yngste son gick bort i tsunamin. Det mesta är skrivet i somras utan några tankar på vad jag skulle göra med det.  
När bestämde du att dikterna skulle ges ut?
– Vi hade en ceremoni på min sons födelsedag. I samband med det läste jag en av dikterna. En god vän som var närvarande vid det tillfället frågade om jag hade skrivit något mer, och jag erkände att ja, det hade jag. Han fick läsa och tyckte att jag skulle ge ut dem. Jag kontaktade Stephen Farran Lee på Norstedts och sen gick allt väldigt snabbt.
Du gav ut din första diktsamling på Norstedts, men har sedan dess varit ihopkopplad med Bonniers, både som förläggare och vd.
– Det är olika roller. För mig känns det skönt att vara författare hos Norstedts. Även om jag inte längre har en operativ roll på Bonniers så är jag starkt förknippad med mitt arbete som förläggare där