Med känsla för fakta

Inger Lundin

Foto: Sara Mac Key

Hon är inte bara skrivcoach. Inger Lundin har sedan hon lämnade förlaget Libris 2015 – där hon de sista åren jobbade som förlagschef och vd – hunnit frilansa som redaktör, lektör, spökskrivare och skrivlärare för faktaböcker på Jakobsbergs folkhögskola.

– När jag startade eget visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Redaktör kan jag ju alltid vara, det kan jag, tänkte jag. Men sen när jag precis skulle dra i gång fick jag en fråga om jag ville leda en kurs i skrivande på en kursgård utanför Halmstad, säger Inger Lundin.

Hon är journalist i grunden och har alltså gedigen förlagskarriär i ryggen. Men att skriva böcker. Vad kunde hon egentligen om det?

– Jag blev tvungen att läsa på litegrann om skrivandets hantverk, något jag faktiskt aldrig gjort förut. Och det var fantastiskt kul att hålla kursen. Kanske främst för att jag upptäckte att det som var självklart för mig, och för alla andra som jobbar i förlagsbranschen, inte är det för de som gick kursen.

Som vadå?

– Hur man lägger upp en berättelse, att det måste finnas ett tema, en tydlig vinkel, en tydlig idé. Och hur viktig tonen är.

Vilka är det som vänder sig till dig för skrivhjälp?

– Åt förlag är jag mest redaktör och skribent. Som skrivcoach jobbar jag med författare som vill komma ut på förlag eller som vill ge ut själva.

Ett vanligt scenario är att en föreläsare vill ha en bok med sig ut till föreläsningar. De börjar skriva  på det som ska bli en bok, utifrån sitt föreläsningsmanus. Men så fastnar de. Det tar stopp.

– Det kan bero på tidsbrist eller en energilöshet. Då tar jag en timme eller två med dem. Jag kollar på vad det är jag tycker är starkt i manuskriptet. Vad är det jag saknar? Jag sätter mig lite i min gamla förläggarstol. Och försöker tänka: Vad skulle ett förlag fråga efter? Eller: vad skulle en läsare fråga efter?

Att det blivit främst fackböcker Inger Lundin spetsat in sig på förklarar hon med ett stort intresse för fakta, forskning och psykologi och att ”verkligheten alltid överträffar dikten”. Dessutom finns det redan många skrivcoacher med inriktning på skönlitteratur.

– Det här är jag bäst på! Men finns faktiskt många likheter med att skriva en roman eller en spännande livsberättelse och att skriva en fackbok. Man måste också ta ut svängarna litegrann även om man är forskare. Det måste väcka känslor, finnas dramaturgi, det måste finnas gestaltning. Man måste se, känna, lukta smaka, höra – inte bara tänka. I fackböcker kan det handla om fallbeskrivningar eller exempel.

Det är ju få förunnat att ge ut en bok. Vem brukar du råda författare att skicka manus till?

– Jag brukar fråga: Vilket eller vilka förlag tänker du dig?  Då svarar folk: jag tänker skicka till Bonniers och Norstedts förstås, för det flesta tänker bara på de stora jättarna. Men jag brukar ge bilden av att förlag är lite som snygga karlar eller tjejer: en del ser jättebra ut och har stora muskler, men inget hjärta. Andra har stora hjärtan men inga muskler. Och man måste hitta någon som klickar med en själv. Så jag pratar mycket om att man ska kolla hur förlagen är. Att alla har en egen profil och det till stor del handlar om vilka som jobbar där, vad de är intresserade av? Var skulle min bok passa in och vem vill jag helst vara med?