Tillbaka

”Viktigt att vi inte blir ett b-sideförlag”

2021-03-03
av Matilda Källén
x
Kettil Kasang är förläggare på Anti, Hörspel en av förlagets senaste titlar.
Foto: Privat. Illustration: Ida Börjel, Kettil Kasang

Trots en inledningsvis punkig utgivning har det lilla Malmöförlaget Anti fått allt mer uppmärksamhet – senast i form av en nominering till Sveriges Radios lyrikpris. Nu ska förlaget både öka takten och bredda utgivningen.

Inhyst i samma lokaler som bokhandeln med samma namn, på Drottninggatan i Malmö, har förlaget Anti gett ut lyrik sedan 2017. Bland författarna finns Lone Aburas, Athena Farrokhzad, Helena Boberg och – senast – Ida Börjel och Emily Dickinson.

Kettil Kasang, förläggare, redaktör och en av två grundare på Anti, beskriver förlagets utgivning som ”föränderlig och experimentell”.

– Och förhoppningsvis oväntad, både i förhållande till ton och till författarnas tidigare produktioner, fortsätter han.

Samtidigt drar han sig för att ”hitta på ett narrativ”.

– Det är klart att vi har vissa principer och ideal för utgivningen, men för mig är det viktigt att de inte är föreskrivna. I och med att vi ger ut så få titlar breddas och förändras utgivningen också med varje bok. Men det har varit viktigt att vi inte blir ett ”b-sideförlag”, som ger ut texter från etablerade författares skrivbordslådor.

Att utgivningen varit liten – sammanlagt 13 titlar sedan starten – har också inneburit att Kettil Kasang tagit en ganska aktiv förläggarroll. Han säger att han har insett att han lägger sig i ”mer än vad man gör på ett vanligt förlag”.

– Den redaktionella praktiken blir väldigt annorlunda på ett litet förlag, som kontrollerar alla aspekter av utgivningen – formgivningen, estetiken, men också hur den nya boken förhåller sig till de föregående. Eftersom vi också har en kulturscen jobbar vi mycket med efterarbetet, med releasefester och samtal. Det blir mer kurerat, som en konstnärlig praktik.

Han tror att det är ett slags förläggande som har slagit rot i Sverige, och som kommer att bli allt mer vanligt.

Varför tror du det?
– För det första: För att det är så roligt. Och för att det är uppenbart att det går att kombinera småskalighet med kvalitet. 

Med sina tre oavlönade medarbetare och sin begränsade utgivning har Anti förknippats med just småskalighet – och kvalitet. Upplagorna har varit få och små, men de har sålt slut. Samtidigt har förlagsverksamheten fått allt bättre ekonomiska förutsättningar. Det kommer att märkas framöver, menar Kettil Kasang. Förutom att man kommer att bredda utgivningen, med bland annat ”teoretiska småskrifter” och tre översättningar som man nu fått råd att köpa rättigheterna till, kommer även utgivningstakten att öka. 

Exakt hur ekonomin ser ut är svårt att avgöra, eftersom förlaget fortfarande är en del av kulturverksamheten Anti, som sedan 2014 innefattar såväl kulturscen som bokhandel och antikvariat. Den gemensamma verksamheten har enligt Kettil Kasang en omsättning på cirka en miljon kronor, men eftersom de olika delarna vuxit – även om bokhandeln tagit en smäll på grund av restriktioner och inställda evenemang i pandemins spår – kommer de att separeras allt mer.

– Förlaget har sin egen väg nu, konstaterar han.

Den vägen innefattar också vad Kettil Kasang beskriver som ett ”mer konventionellt” arbetssätt, eftersom de handgjorda böcker som varit förlagets signum fått sällskap av tryckeritryckta titlar. Man har också börjat skicka ut pressmeddelanden.

Ser du någon risk med att växa eller arbeta mer konventionellt?
– Jag tror inte att sättet vi arbetar med böckerna på kommer att försvinna. Jag skulle inte vilja ge ut en bok som jag inte varit nära. Men har man fått förtroendet att ge ut en bok, och arbetat nära både texten och författaren, har man också ett ansvar att se till att boken når ut. 

Det är inte alltid helt enkelt, fortsätter han. 

– De stora tidningarna recenserar i för liten utsträckning böcker från mindre förlag. Det har vi märkt nu, att det är som att det finns en direktkanal från Bonniers och Norstedts rakt in i DN och SvD. Det betyder inte så mycket för vår försäljning – vi säljer ändå – men man vill ju att författarna ska bli lästa och få respons. Tyvärr blir det ett sätt för de stora förlagen att behålla sin status som förlagen där man helst vill vara, även om de inte nödvändigtvis har bättre redaktör- eller förläggarskap.

Trots det är Kettil Kasang överlag nöjd med den uppmärksamhet som Anti fått. Senast i januari, när Helena Bobergs diktsamling Konsten att med hvissa metodiska rörelser hemkalla en hädangången til lifvet, som gavs ut på Anti förra året, nominerades till Sveriges Radios lyrikpris.

Första upplagan av boken trycktes i 250 exemplar och är i princip slutsåld.

– Jag tycker nog att vi har gjort avtryck i den svenska lyrikutgivningen ända sedan start, trots den punkiga fanzine-utgivning vi hade då. Men det är klart att varje gång man blir sedd på ett sätt som lockar den allmänintresserade läsaren, som inte tillhör vår krets eller bransch, blir man glad, för både författarens och förlagets skull. Det är ju därför man ändå vill bli recenserad i de stora tidningarna, för att nå läsare som inte gått litterär gestaltning. De läsarna har vi redan, säger Kettil Kasang.

Så du ser inget egenvärde i småskalighet eller exklusivitet?
– Det är dubbelt. Men jag vill fjärma mig från den snubbiga skivsamlarkänslan. Jag är inte intresserad av att trycka 30 ex till mina kompisar, jag vill att våra böcker ska lånas från bibliotek.

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.