Tillbaka
2018-12-14

Sågar digitala läromedel

NÖRDEN: Svenska förlag håller inte måttet när det gäller digitala läromedel. Det menar Björn Sjödén, kognitionsvetare, som doktorerat på vad som gör digitala lärverktyg effektiva. Problemet? Fel personer gör fel saker.

Emma Olsson

Hur står sig den svenska läromedelsbranschen när det kommer till digitala läromedel?
– Inte särskilt bra, är jag rädd. Nu får jag en massa sura mejl – det har hänt förr, hehe. De flesta som producerar läromedlen lever kvar i boken som prototyp. Och det är en väldigt dålig utgångspunkt. Det räcker inte att göra saker på ett annat sätt, man vill att de ska göra något på ett bättre sätt. Spara tid, underlätta administrationen, och det som jag är mest intresserad av: att ge andra typer av mått och stöttning för lärande.

Vad får det för konsekvenser?
– Det korta svaret: Vi vet inte. Fler forskare än jag har påpekat att dagens skolbarn är utsatta för ett omfattande, oplanerat experiment. Men jag vill inte vara alltför pessimistisk. Det finns studier som visar på goda effekter.

Varför ser det ut som det gör?
– Branschen har inte hunnit med i utvecklingen, helt klart. Det är inte konstigt med tanke på hur snabbt det har gått. Det är fortfarande så att man lever kvar med mallen att man har en boksida med övningar som ska fyllas i och så gör man i princip samma sak på dataskärmen. Det blir bara en formatskillnad, inte en funktionalitetsskillnad.

Vad funkar och vad funkar inte?
– Det mest aktuella (i forskningsväg, reds anm.) går tvärt emot vad branschen gör nu. Forskningen visar att det inte fungerar med helhetslösningar, att satsa på ett ämne eller en kurs och trycka in så mycket som möjligt. Du kan gå till vilken läromedelsproducent som helst. De menar att de har material som kopplar till varje mål i läroplanen som ska täcka in alla aspekter. Men digitala lösningar verkar ha störst effekt när man fokuserar på tröskelbegrepp, en uppsättning övningar som fokuserar på djupet.

Kan du förklara vad som är bra med digitala läromedel?
– Det finns inga standardiserade normer på det här området. Jag har sett bra läromedel i programmering och naturvetenskap. Det är programmerare som gör dem och de ägnar sig åt något de kan. Vi har ett problem med att it-folk och programmerare gör läromedel i svenska utifrån fullständigt naiva föreställningar om hur man lär sig läsa.

Så textboksförfattare gör dåliga digitala lösningar, och digitala experter skapar dålig pedagogik? Hur löser man det?
– Jag samarbetar med en forskargrupp (Educational Technology Group). Titta på bakgrunden som folk har där – ingenjörer, psykologer, datavetare, språkvetare … Kunskapsområdet som växer fram allt mer är tvärvetenskapligt och jag tror att man kommer att betrakta tvärvetenskaplig kompetens som en kompetens i sin egen rätt. Men du kan ringa mig om tio år och se hur det blivit.

Många elever har tillgång till surfplatta eller dator. Men trots att digitalisering är en del av läroplanen är många lärare osäkra på hur verktygen ska användas. Varför?
– Sverige är ett hårdvaruland. Vi är ett av de mest it-täta länderna vad gäller tillgång till teknik per capita. Konsekvensen är att digitala verktyg kom ut väldigt snabbt i skolorna. Satsningen gjordes utan en pedagogisk plan – man satte verktyg i händerna på lärare. Så lärare hör av sig till mig och vill veta: Hur ska vi använda det här, vad finns det för effekter? Ganska ofta vill någon att jag ska ge tips på bra appar, och det brukar jag inte vilja svara på. Om du frågar så kommer jag nog inte att svara.

Och jag som behöver tips till artikeln …
– Det finns 200 000 sådana här utbildningsappar bara i App store och sen finns det massor av andra tillverkare. Det finns ingen, inte heller jag, som kan gå igenom alla och testa.

Du har sagt att 90 procent av alla digitala program på läromedelsmarknaden är undermåliga. Stämmer det?
– Det var en underdrift. Det går inte att skjutsa ut 200 000 nya produkter och tro att alla är jättebra. Men även om 99 procent är undermåliga så betyder det att det ändå finns tusentals som är bra – och det är en jätte­mängd.

2022-07-27

Varför har förlagen pippi på fågelnamn?

FENOMENET. Penguin, Tranan, Korpen, Pelikanen, Albatross, Vaktel, Tukan och så vidare. Varför döper så många sitt förlag efter en fågel egentligen?

Kalle Laxgård

Strax efter lunch den 8 februari 2006 loggar användaren bubukaba in på det amerikanska chattforumet Ask Metafilter. Bubukaba har fått en insikt, och under den senaste veckan har hen inte kunnat tänka på något annat: Varför finns det så många bokförlag med fågelnamn?
   Nu ber hen forumet om hjälp.
   »Finns det en historisk förklaring?« undrade bubukaba. »Finns det någon förklaring?«
   Omedelbart dyker flera medlemmar in i tråden. Några känner igen mönstret. Men trots engagemanget kommer bubukaba inte mycket närmare lösningen.
   Jag hittar tråden en mulen dag i mars när jag själv söker svar på samma fråga. Jag har länge undrat över fågelnamnen, men ämnet har alltid känts för trivialt för att vara värt att ta tag i. Tills nu, när coronaviruset lamslagit landet och jag sitter hemma i karantän.
   »Det är nu lättsamheten behövs«, tänker jag, och ringer bokförlaget Korpen mellan intervjuer om förlorad försäljning och inställda evenemang.


David Karlsson är förkyld men frågan får honom att piggna till. Det finns en passage, berättar förläggaren, i grundaren Gert Nilssons memoarer som faktiskt lyfter den höga frekvensen av fågelnamn i förlagsvärlden. Däremot ges ingen förklaring till varför.
   Något säkert svar på varför förlagsvärlden samlas kring fågelnamn har inte David Karlsson heller. Det är det få som har, ska det visa sig. Däremot är det många som har personliga berättelser om hur just deras namn kom till.
   Korpen valdes eftersom fågeln är »trogen och snabb, listig och skarpögd och därtill orädd att flyga«. Och billig att avbilda helsvart.
   – Korpen är väldigt fin grafiskt. Till skillnad från Tranans logga…
   David Karlsson skrattar hostande åt Tranan, förlaget som Korpen köpte 2018, och som tog sitt namn efter fågeln som inom buddismen symboliserar klokhet.
   – Tranor flyger med rak hals, men på loggan ser den ju ut som ett S. Noll ornitologisk trovärdighet, konstaterar David Karlsson.
   Ornitologin verkar över lag inte vara avgörande för namnen. Norska Pelikanen forlag tog namnet efter Stockholmskrogen Pelikan. Och Vaktel kom närmast till av misstag, sedan Bolagsverket gett avslag på Christer Bergström förstaval, varpå han hasplade ur sig »vaktel«. »Okej«, sa damen i telefonen och lade på.


Så hur tänker någon som faktiskt är intresserad av fåglar?
   Jag mejlar Brutus Östling, Sveriges kanske främste fågelfotograf och förläggare, som döpte sitt förlag till – Symposion. Varför inte en fågel? Han om någon borde väl vilja ha ett fågelförlag?
   Enkelt att svara på, skriver Brutus Östling tillbaka. För 40 år sedan, när han startade förlaget, saknade han fågelintresse. I dag hade han dessutom upplevt ett fågelnamn som begränsande.
   Däremot tillåter sig Brutus Östling gärna att spekulera i varför fågelnamnen är så populära bland hans kolleger.
   »Fåglar flyger över hela jordklotet, de rör sig fritt över nationsgränser, de symboliserar i alla fall för mig ett slags frihet, och kanske tankens fria flykt.«
   Inom kultur och religion är förekomsten av fåglar närmast oändlig. Symbolvärdena är många: Vishet, budbärare, frihet…
   Ändå räcker det inte helt som förklaring till alla fågelnamn, argumenterar David Karlsson motsträvigt.
   – Ta Penguin, som ju är förebilden för många. Det är ju verkligen ingen flyttfågel. En pingvin är ju bland det mest stationära man kan tänka sig.
   Penguin grundades av britten Allen Lane 1935 som ett försök att ta fram högkvalitativa pocketböcker för massmarknaden. Enligt företagslegenden var det Lanes sekreterare som kläckte just Penguin – »ett värdigt men nonchalant namn«. Därefter skickade de en medarbetare till London zoo för att avbilda fågeln och ett av världens mest ikoniska varumärken var fött.


Det var den effekten Christian Bang-Melchior hade i tankarna när han sökte ett namn till sitt nya förlag.
   När hans fru under en resa till Costa Rica fick syn på en märklig färgglad fågel i djungeln, sa hon till sin man: »Tukan är väl ett bra namn på förlaget?«
   – Vi är ju något inspirerade av Penguin, säger Christian Bang-Melchior.
   Värdet av loggan är stort.
   – Tukanen är en perfekt logga och Nina Leino gjorde den ju så jävla bra! Jag är fortfarande svinnöjd med den, 13 år senare. Och namnet satte sig fort.
   Christian Bang-Melchiors intresse för fåglar är litet, medger han. Ändå känns det som att jag börjat närma mig ett svar.
   Sannolikt är det någonstans här som förklaringen till de många fågelförlagen finns, mellan de litterära symbolerna och den strikt kommersiella kraften. Som det så ofta är i förlagsvärlden.