Tack för den här gången

Publicerad
 

Årets bokmässa var en av de minst kontroversiella mässorna någonsin på gott och ont.

Det var "business as usual" och de flesta var mer än nöjda. Förlagen för att försäljningen fungerade utmärkt med rekordomsättning i många montrar.

Och Adlibris, som åkte till mässan med 100 ton böcker och målsättningen att fördubbla omsättningen från tre till sex miljoner kronor nådde inte riktigt ända fram men nästan. Adlibris hade försäljning i sin egen, Bonnierförlagens, Bonnier Carlsens och Månpockets montrar. Så fördubblingen är i viss mån en schimär.

Men den här ökade försäljningen på mässan är inget man ska underskatta i en situation när lågkonjunkturen skriker alla mediakonsumenter i ansiktet.

Men det som framför allt betonades från förlagen var ändå samtalen, nätverkandet och utbytet med kunderna. Så på ett sätt var det här den vänliga mässan.

Kritiken som fanns handlade om kvaliteten på seminarierna och den delvis misslyckade lanseringen av den nya V-hallen där många småförlag satt och väntade på en publik som aldrig kom.

Mässan hade givetvis sin del av skvaller. Det vältajmade utspelet från en grupp kulturpersoner mot Liza Marklund och hennes val av ny agent var den här mässans stora snackis som kvällspressen följde upp i flera dagar. Annars var det mest snack om Norstedts som hade sällsynt dålig tajming med media. Först kom vi i Svensk Bokhandel med en artikel och krönika om Norstedts miss med lanseringen av Håkan Lahgers Lundell-bok. Därefter kom två artiklar i Expressen om läget inom Norstedts som gjorde surt värre. Lägg till debattinlägget från förre Norstedtsförfattaren Lars Ardelius Ratad efter 50 år som Norstedts svarar på i senaste numret av SvB och det ser ut som en medveten kampanj. Det finns säkert folk inom Norstedts som vill tro det. Men verkligheten är krassare än så. Många har synpunkter på vad som händer inom Norstedts och tar tillfället i akt att när det är bokmässa.

På vår hemsida har ordväxlingen mellan Ardelius och Eva Gedin på Norstedts utvecklats till en mångfacetterad diskussion om relationen mellan författare och förlag med många inlägg. Tyvärr lite svår att hitta men kolla in

http://www.svb.se/Inlagg/158606.

Väl värt att följa.

Debattscenen var ett starkt kort i år vilket man inte kan säga om Kulturutredningens framträdande där. Utredningen lyckades med konststycket att i stort sätt säga ingenting, mer än att man ska förändra litteraturstödets konstruktion. Dessutom höll utredningens sparkade huvudsekreterare Keith Wijkander, han är numera vanlig medlem, låda större delen av tiden. Hans framträdande liknade mest av allt en filibuster. Mycket snack utan större innehåll och som kunde tolkas hur som helst.

Om Lettland som fokusland var en framgång kan jag inte bedöma. De hade åtminstone mässans genom tiderna intressantaste monter. Alla inblandade sade sig vara nöjda men i botten ligger det enkla faktum att Lettland inte är tillräckligt "sexigt". Efter att under några år ha betat av de baltiska staterna som fokusländer så har Bokmässan gjort en kulturell gärning men knappast ökat "rock ’n’ roll"-faktorn för mässan och bokbranschen.

Det tar man igen med råge nästa år då Spanien är fokusland. Om förlagen vågar satsa ordentligt, vilket inte är självklart, kan det innebära ett genombrott för den spanskspråkiga litteraturen på bred front. Här finns berättartraditioner och författare som tidigare varit starka i Sverige och många mindre förlag får en chans att visa upp sig. Min önskan är att de mindre förlag som ger ut spanskspråkig litteratur slår sig samman i en bamsemonter och utmanar de stora förlagen med en närvaro som skulle kunna skapa stor uppmärksamhet. Säg att också Göteborgs Filmfestival återvänder till mässan och kör en spanskspråkig filmhelg samtidigt. Då blir mässan ännu mer hektisk än vanligt nästa år.

Varför inte?

Powered by Labrador CMS