När jag var liten var författare inte ett yrke. På den obligatoriska frågan om vad man skulle bli kunde man inte svara "författare"; den tanken hade aldrig slagit en. Ändå satt jag och min...

Såhär då kanske, att om man har känslan av att vara fel överallt och jämt, ha fel min i ansiktet och bre mackan fel och stå fel och ha fel nånstans i huvudet, då vet man tillsist inte vad m...

Det som gör att språket är ödelagt inom honom är också anledningen till att han måste betjäna sig av språket." Maurice Blanchot Dikterna? De var en sorts diskställ på andra sidan. På andra si...

När jag var liten fick jag en skrivmaskin av mina föräldrar. Om jag hade tråkigt brukade jag sitta och klinka på tangenterna. Det blev några rader, men oftast stod den tyst på mitt skrivbord. Men...

Stina, den lilla tandlösa pesten, kommer fram till farbror Melker som sitter och skriver på sin handjagare utanför det fallfärdiga rucklet på Saltkråkan. - Vad gör du farbror Melker? frågar ho...

Blommorna i parken gräver hårnålsfina gångar i marken. De söker en utväg. För oss alla. Så uppfattar jag orden. Att de sakta, sakta och ett efter ett gräver sig fram till ett grenverk av utv...

Min första roman och min första bok skriven på svenska. Mörkriket. Den präglas av min livserfarenhet utan att vara självbiografisk. Varje enskild händelse i boken har inträffat i verkligheten, än...

Namn: Karl Christopher Robin Valtiala född: 4 januari 1967 bor: ensam i en tvåa i Esbo utanför Helsingfors har fått första pris i Arvid Mörnetävlingen för lyrik 1996 gör (förutom...

I år fyller jag 51. Jag växte upp i Vännäs, en järnvägsknut, ett landsvägskors, där Umeälven vänder för att möta Vindelälven och havet. Jag spelade alltid. Piano. Dragspel. Det hände att jag...

Tro inte att ni får lära er skriva här, det förutsätter vi att ni redan kan. Sa rektorn på Journalisthögskolan till oss nybörjare. Det lät som musik. Få skriva precis som jag ville, utan röd...