Åsa Stenholm

Jag minns en kemilektion i åttan. Jag satt och funderade på varför mina klasskamrater var så konstiga. Läraren pratade om atomer och molekyler. Beskrev hur vissa grundämnen attraherade varandra. Jag förstod snabbt, det periodiska systemet är logiskt. Mina klasskamrater verkade inte förstå. De antecknade allting som läraren sa, även de oviktiga grejerna. De verkade mer intresserade av kuriosa än av logiken bakom. De lärde sig ju helt fel saker! Ibland kändes det som att deras hjärnor var felkonstruerade, så att de behövde ta omvägar för att förstå.  Det dröjde femton år innan jag fick förklaringen. Det var jag som var annorlunda, inte mina klasskamrater. Men min hjärna var inte felkonstruerad, den var autistisk.