Många som läserEvighetstecken kommer tro att jag är huvudkaraktären: Tom. Boken är skriven så. På sätt och vis kan man säga att jag misslyckats om läsaren inte tror att jag är Tom. Det ska kännas som att texten nästan av desperation väller fram ur en och samma källa. En källa som går djupt ner i verkligheten.
